Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Martin Lamm
del af dessa detaljer har för Almquist liksom för Swedenborg en
djupare symbolisk betydelse, och särskildt har han med
utgångspunkt från Swedenborg utbildat en rätt invecklad färgsymbolik.1
Emellertid ha de ju lika ofta själfändamål, och Almquist
uppblandar dem också ogeneradt med allmänna nyromantiska accessoarer.
Allt som allt kommer landskapsskildringen härigenom att mista
alla distinkta särdrag. Läsaren fäster sig ovillkorligen mera
vid ordens färgklang än vid deras innebörd och känner sällan något
behof att för sig åskådliggöra de beskrifna landskapen. Han har
endast en dunkel förnimmelse af något otroligt rikt och öfverlastadt,
vällustigt och yppigt, som väl öfverensstämmer med de
himmelskt-erotiska intressen, som hufvudsakligen upptaga Murnis’ invånare.
Någon sammanbindande hufvudhandling har ju som bekant
Murnis ej. Vi möta ständigt nya par af älskande, som under
jordelifvet af grymma händelser skilts från hvarandra och
hvilkas inträde i Murnis vi få bevittna. Det har tydligen varit
Almquists mening att här skildra representanter för olika
lefnadsförhållanden, egenskaper och världsåskådningar. Härigenom har
verket kommit att få en mycket stor likhet med de himmelska
scenerna i Swedenborgs memorabilier, framför allt med de i De Amore
conjugiali införda. Att han äfven i skildringarna af deras
upplefvelser i andevärlden skall ansluta sig till Swedenborg är ju
själfklart, och det förefaller mig vara förspilld möda att med exempel
styrka detta förhållande. Det torde vara mera påkalladt att betona
några drag, som ej återfinnas i Swedenborgs taflor från den
äktenskapliga kärlekens paradis.
Jag har redan anmärkt, att erotiken hos Swedenborg ej har
den flämtande sensuella karaktär, som den fått i Murnis. Besläktad
med denna erotik är ju också den extatiska, vällustfyllda
dödsträngtan, som också ofta möter oss i Murnis och som ej har någon
motsvarighet hos Swedenborg, men som ju är så mycket vanligare hos
de tyska nyromantiker, af hvilka Almquist och hans krets rönt de
starkaste intrycken; jag nämner endast som exempel Werner och
Novalis. Hur starkt sexuellt färgad denna dödstrånad är hos Alm-
1 Se om denna K. Berg’s uppsats i Svenska Studier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
