Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 155
Sagan slutar med att korset höjer sig från jorden och de båda
älskande följa efter. På jorden blir allt på nytt mörker och natt.
Men en hvar, "som har sinne skickligt dertill", kan ännu skåda
korset med behagets vingar fästade däruppå. I korset andas ännu
Jernets son och i vingarna Rosaura. Vingarna höja sig sakta och
sväfva, och alla böljor le, då de se deras vingslag. "Ty nu äro de
åldrige Fäderne från hedendom försonade, och alla deras Magter
uppgångne till ett i Korset med Vingarne." (a. a. s. 49.)
Man kan ej undgå en förmodan, att Almquist vid sidan af den
symbolik, som jag sökt förklara, äfven i viss mån haft sig själf i
tankarne vid skildringen af Jernets son. Då han i Cypressen skall
skildra den religiöst dystra perioden af sitt lif, sker det äfven
under bergtagningens symbol. Han säger också i det ofvan citerade
brefvet till Janne Hazelius, att "Himlalifvet" är honom "mera
begripligt än den omgifvande jorden". I så fall skulle ju hans fästmö
få Rosauras roll. Han kallar henne i bref till vännerna en
"naturgestalt". I Cypressen är det hon, som räddar honom från att på
nytt instängas i underjorden.
"Arctura eller Sagan om Grimur Galt" är ej afslutad, och då
Almquist ingenstädes gifvit någon anvisning till dess förstående, är det
ytterst vanskligt att tolka den. Den käcke kämpen Grimur kommer till
prinsessan Arcturas isslott och får där veta, att han skall frälsa det ur
dess isförtrollning. Där har nämligen fordom rådt "glädje och ro",
men sedan en gång i urtiden en "afgrundsfiende" skakat is och snö
däröfver, har det fått sin nuvarande stelnade gestalt. När Grimur
genomgått trenne prof, har han frälsat slottet ur dess förtrollning
och skall få prinsessan till maka. Grimur består segerrikt de
tvänne första profven, men vid fullgörandet af det sista låter han
fresta sig af satan, förvandlas till en galt och flyr. Hvarje jul slaktas
han, och då är också Arcturas förtviflan öfver sin förlorade
brudgum störst. Hon har dock aldrig helt släppt hoppet, att han en
gång skall återkomma, lösa förtrollningen och eröfra hennes hand.
Uppslaget till skildringen af Arcturas isslott har Almquist
otvifvelaktigt fått från Klingsohrs saga i Heinrich v. Ofterdingen.
Här föras vi också till det ispalats, där konung Arctur och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
