Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 Martin Lamm
uttrycksfulla mörka ögon det skimrade djupt allvar och outsägligt
vemod. Då de befunno sig vid utgången af skogen, tryckte han
en ring på hennes hand med orden: "Denna skall du behålla af
mig, men hvad du härefter först föder, det skall du gifva mig i
stället, när det blir tretton år gammalt". (Cypr. s. 83.) Hon
svarar ja, behärskad af hans blick, ehuru hennes förstånd säger henne,
att hon bör svara nej. Kort därefter födes Sigfrid. Modern hoppas,
att han skall dö som barn, så att hon ej skall behöfva uppfylla
löftet, och hon försöker till och med att förmå sig till att mörda
honom för att bevara honom från Satan. Men gossen tillväxer,
och då hans moder dagen innan han fyller tretton år berättar honom
om sitt löfte och uttalar sin förhoppning, att man med återställande
af ringen och andra uppoffringar skall kunna förmå den okände att
afstå från dess uppfyllande, svarar henne Sigfrid, att han själf
längtar efter att råka den okände, som hon för honom beskrifvit.
I samma ögonblick uppenbarar sig denne, kallar på honom och
försvinner med honom i ett berg, som öppnat sig för honom. Sigfrid
anar ögonblickligen oråd, "ty skarp eftertanke var hufvuddraget i
mitt lynne", och finner också, att hans följeslagare skiftat utseende.
Den "blandning af vemod, och hänryckande skumhet, nattskönhet",
som förut "i den öppna naturen" utmärkt honom, är försvunnen.
"Mörk, förfärlig och kall stränghet satt nu med örnvingar på hans
panna." (a. a. s. 90.) Och i det rike, dit han fört Sigfrid, "i det
inre af jorden, i den slutna naturen", finner denne endast mörker
och köld. Äfven hans eget väsen smittas häraf. Han är hård och
elak mot sina underhafvande. Då han en dag själf märker detta
besluter han att fly och lyckas också genomföra det med hjälp af
den förvandlingskonst han lärt af sin herre. Han känner det
ljufligt att åter få andas i den "yttre naturen". Han återvänder till
sitt hem, där modern dött af sorg öfver hans försvinnande och
fadern råkat i stort betryck genom en sniken granne. Han bistår
sin fader genom sina trollkonster, råkar då på nytt i den ondes
våld och blir till sist i en dufvas gestalt frälsad af den sköna Agnes,
som han, efter ytterligare en del utståndna förföljelser från den
ondes sida, tar till äkta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
