Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 173
Lysander har antagit, att Almquist också haft en samtida
person ur det verkliga lifvet till förebild, Helena Sofia Ekblom, kallad
Predikare-Lena, då han låtit Henrika efter Vilhelms död uppträda
såsom undergörerska och uppbyggelsepredikant. Tyvärr anger
Lysander ej om han här stödjer sig på någon äldre tradition eller på
egen hand kommit till sin hypotes. Den synes mig i hvarje fall
särdeles trolig på grund af vissa öfverensstämmelser mellan
Amo-rinas uppträdande och Predikare-Lenas, som Almquist endast kan
ha känt genom berättelser och genom hennes år 1818 utgifna
upp-byggelsebok "Den andliga Striden", som inledes af en själfbiografi.
Så t. ex. uppträder ju Amorina hvitklädd vid sin predikan, något
som Helena Ekblom också undantagslöst gjorde, hvarför hon också
bland folket brukade kallas "hvita jungfrun". Hon uppgafs också
liksom Henrika vara af greflig börd. Äfven den scen i Amorina,
där hjältinnan efter sitt misslyckade rymningsförsök af den
hårdhjärtade Danviksvaktmästaren blir pålagd ännu tyngre bojor,
påminner mycket om en liknande episod ur Helena Ekbloms biografi.
Hon hade år 1807 lyckats rymma ur Vadstena hospital, men blef,
då hon nästa år infångats, belagd med hårdare bojor. Af de rätt
banala predikningar och visionsberättelser, som "Den andliga
striden" innehåller, har Almquist naturligtvis ej inspirerats.
För Lysanders hypotes talar ju dessutom den omständigheten,
att Almquist själf i Eosrecensionen påpekar Henrikas släktskap med
de "väckta" kvinnor, som vid denna tid så ofta uppträdde på
landsbygden. "Hvarje religiös enthusiast är sådan, hvarje Qväckerska,
hvarje Läserska af sann eld." I själfva verket hade Almquist själf
alltid intresse för dylika representanter för folkligt religiöst lif.
"Märkvärdigt nog är det verkligen", skrif ver han den 14 sept. 1826
till J. Hazelius, "att man nästan i alla tider och de flesta
Provincer här och där träffar utmärkta Guds män, hvika äro dragne af
en för tiden obegriplig (galen) ande, och uträtta mycket i sjelfva
Folket."
Henrika delar ju med Ofelia och Helena Ekblom egenskapen att
af sin omgifning betraktas såsom galen. Det är också enligt
Almquists mening det öde, som väntar allt högt här i lifvet. "En hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
