Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Martin Lamm
värd lystnad efter blod, därför att hans krigiske fader tvungit
modern att under hafvandeskapet dricka varmt blod. Han är alltså
från början ett oskyldigt offer för faderns förbrytelser, och
Almquist har ju också i de första scenerna sökt att betona hans naturs
ursprungliga ömsinthet. Han är så vek, att han är ängslig för att ha
vållat lammet, som han slaktat för att tillfredsställa sin blodtörst,
något lidande, och han nalkas människorna i de fredligaste och
vänligaste afsikter. Det är endast då han skådar blod, som hans
medfödda drift vaknar till lif och gör honom till ett vilddjur. I
företalet till 1839 års upplaga (s. XL) framhåller också Almquist om
Johannes, att "oaktadt allt det grufliga han gör, är det nästan
omöjligt för oss att finna honom vara en ond varelse, knappt elak".
Det är först sedermera, då dessa anlag vuxit ut till "full
personlighet", som han blir en förhärdad brottsling.
Jag har i ofvanstående karakteristik af Johannes ej ännu tagit
med i beräkningen det praktiska syfte, som skildringen af honom
åsyftade, en mildare behandling af brottslingar. I slutet af den
broschyr, som Almquist utgaf i detta ämne, hade han redan
förebådat, att han komme att taga upp frågan i sin diktning. Han
påpekade nämligen i något dunkla ordalag, att det funnes ett
förvånande sammanhang mellan vetenskapen att "läka" brottslingar
och den dramatiska konsten.
Naturligtvis blir denna Almquists propaganda — som i
Amo-rina funnit sitt pregnanta uttryck i raden: "Hvar brottsling är en
sjukling, han skall läkas" — fullkomligt obegriplig, om man med
Mortensen anser, att Almquist genom Johannesfiguren velat ge
uttryck åt en genomdrifvet deterministisk ståndpunkt. Han jämför
(a. a. 2:dra uppl. s. 130) Johannes med den franska naturalismens
ärftligt belastade mördartyp, men påstår, att Almquist går ännu
längre, i det att han ej anser, att de ärftliga anlagen kunna af
samhället motarbetas. "Intet kan stäcka Johannes’ mordlust; han
är, som dr Libius säger, obotlig, predestinerad. Hvarken moralen
eller religionen förmå något mot hans natur." Det uttalande af
Libius, som Mortensen här åberopat, afser just att uttrycka den
åsikt, som Almquist vill bekämpa, den konventionella uppfattnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
