Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 Martin Lamm
saknade i grund och botten förutsättningarna härför, den suveräna
fantasien, det vakna konstnärliga samvetet och ej minst den
temperamentets bredd och värme, som ensam kan komma läsaren att
glömma alla orimligheter. Det är därför detta titaniska försök till en
stor romantisk världsmålning vid den första läsningen upplöser sig i den
fruktansvärdaste kakofoni, där alla toner tyckas skrika mot hvarandra
och man endast så småningom mödosamt upptäcker fugans af
disharmonierna öfverröstade "grundmelodi", verkets tunna, men aldrig
helt afslitna tanketråd, den fond af upplefvelse och iakttagelse, ur
hvilken det framvuxit. Först då man funnit detta, kan man
urskilja Amorinas estetiskt värdefulla partier. Det är de scener, som
spela i hans egen barndoms trakter, som visa oss den miljö, i
hvilken han uppvuxit, de ansikten, hvilka stå klarast för hans inbillning.
Levertin har i några mästerliga sidor skildrat detta Almquistseget
sagorike, och jag nöjer mig därför med att hänvisa till honom.
(Svensk konst och svensk natur s. 213 — 220.) Det är i målningen
af Edsviken och Danderyds prästgård, som Almquists intima
naturkänsla för första gången framträder, det är i teckningen af Libius
och hans omgifning hans förbluffande realism för första gången kan
göra sig gällande. Det är i skildringen af Henrikas slitningar
mellan himmelsk trånad och jordisk njutning, som han för första
gången får uttryck för det djupaste i sitt eget väsen. Så kommer
Amorina i sina bästa partier att förebåda de båda till synes
motsatta sidorna i Almquists författarskap, den minutiöst trogna och
kärleksfulla natur- och folklifskildringen och den världsfrånvända
romantiska mystiken.
Den vanliga uppfattningen, att Almquist efter makulerandet af
Amorinaarken för ett decennium framåt helt uppgifvit tanken på
att publicera verket, torde ej vara riktig. Redan år 1823 tyckes
han hafva färdigt ett omarbetadt manuskript af verket, som han
sänder rundt till sina vänner, och han är mycket angelägen, att
man ej skall bedöma det efter de kringspridda korrekturarken. Ett
obeaktadt bref till A. Berg (Nord. Mus.) af den 12 juni 1824 ger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
