Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, En omstridd Atterbom-dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 Carl Santesson
hvad som i "Lied der Nachtigals på detta sätt är antydt och
obestämdt blir ju öfverlägset klart och fullt af mening, när sången föres
in i sitt sammanhang i "Lycksalighetens O" och där läses som en
lyrisk monolog, en bitter men melodiskt smältande slutuppgörelse,
när episodens lilla drama är utspelt och den besvikne älskaren ensam
dröjer kvar på skådeplatsen.
Men, kan man invända, huru bortförklara Henriette v. Bissings
bestämda påstående i hennes biografi öfver Amalia, att "Lied der
Nachtigall" år 1797 var diktad och då öfversändes till v. Knebel?
Helt enkelt genom ett misstag af författarinnan. Vid redigeringen
af sitt verk har hon troligen funnit dikten på en lös lapp bland
Amalias papper, frapperats af dess skönhet och, utan att misstänka
dess sammanhang med Atterboms sagospel, trott den stamma från
skaldinnans ungdom samt bekvämt kombinerat den med ett bevaradt
bref från v. Knebel, hvari denne tackar för några mottagna poesier.
En dylik förmodan utan något bevisvärde skulle man gifvet draga
sig för, om det gällde en biografisk teckning af pålitlighet och fast
dokumentering, men Henriette v. Bissings bok om sin släkting är
så pass lättvindigt hopkommen och innehåller på andra punkter så
många och speciellt kronologiska misstag, att man tillgriper den
utan egentlig tvekan. Mellan dikten, sådan den anföres hos Henriette
v. Bissing, och texten i "Morgenblatt" bestå på ett par ställen,
särskildt i slutstrofen, några olikheter i lydelsen, hvarvid det faller
i ögonen, att den sist nämnda versionen i sin form står närmare
Atterboms original, hvilket den ytterst exakt och känsligt återgifver.
I den bissingska monografiens dikt (se Vetterlunds bok, sid. 54!)
ha vi därför sannolikt att se ett något tidigare utkast till tolkning,
som ej fullt tillfredsställt den samvetsgranna öfversättarinnan utan
ytterligare filats och bringats originalet ändå närmare för att så
införas i "Morgenblatt".1
1 I bref af den 15 april 1826 (sid. 155) skrifver Amalia v. Helvig till
Atterbom om tolkningarna af »Lycksalighetens Ö»: »Fouqué har öfversatt
Näktergalens sång och Svanhvits,» etc. Den här omtalade dikten måste då
vara den näktergalssång »Hopp och Kärlek hvila,» som afslutar förra
afdelningen af sagospelet och som delvis är återgifven i Morgenblatfs recension.
Till undvikande af misstag torde detta böra nämnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
