Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Lidner och Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidner och Stagnelius.
Af
Sven Cederblad.
Det finnes bland Stagnelii sonetter en, tillägnad Lidner. Det
är den bekanta:
Den gyllne harpa som vid Jordans stränder
I helgedomen Salems Konung rörde,
Den klagoluta Lesbos’ tärna förde
Ljöd ömsom Lidner! mellan dina händer.
(Del I: sid. 383.)1
Denna sonett är, som Böök i sin kommentar i detalj påvisat
(V sid. 91), en kedja af förtäckta och konstrikt sammanlänkade
allusioner på Lidners verk och omskrifningar af brottstycken ur
hans dikter. Men trots detta verkar icke sonetten lärd, den ger ett
starkt personligt intryck. Stagnelius hade fått den ganska sällsynta
gåfvan att till enhet sammansmälta medveten, afsiktlig formkonst
och ett hett, häftigt känsloinnehåll, en förmåga, som särskildt
framträder i hans sonetter. Hans sonettlyrik verkar icke kall, sval eller
ljum som så mycken sonettdiktning, en genre, som lätt tenderar till
konsthandtverk och rimsmide. Den starka känsla af att Stagnelius
djupt känt en inre frändskap med Lidner, som sonetten röjer —
den verkar lika mycket själfporträtt som Lidnerkarakteristik — blir
särskildt intensiv vid följande rader, där Stagnelius talarmed egna ord:
Som Klytia evigt sig mot Solen vänder
Så Du till himlen smäktade . . .
1 Citaten från Stagnelii dikter äro alla hämtade från Svenska
Vitterhetssamfundets Stagneliusupplaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
