Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Carl Santesson
Din ungdom sökte flamman
Af fåfäng äras glans,
En yppig visdoms gamman,
Och diktens drömda krans:
Men snillets högsta spänning,
Hvad mäktar den förmå?
Är lifvets dunkla känning
Ej lika arm ändå?
Detta närmande till det religiösa som tillvarons högsta värde
är dock endast en sida, om än den mest väsentliga, af Atterboms
utvecklingsgång under åren före "Lycksalighetens ö". Som
resultatet af en djupt liggande, långvarig kris framgår hans nya
åskådning i ett starkt förgrenadt sammanhang ur skilda
teoretiskt-spekulativa och själsliga erfarenheter. Att, med förbiseende af de
förra, antyda ett par linjer i Atterboms personlighetslif under denna
tid, sådana de spegla sig i hans diktning, och samtidigt angifva
något af den grund, hvarur "Lycksalighetens ö" spirar upp, skall i
det följande försökas.
Hvilken är då denna personliga kris hos skalden? I vid mening
intet annat än hans brottning med det problem, som sysselsätter
hela den romantiska generationen såsom dess andliga hufvudfråga:
huru individen skall finna sitt förhållande till lifvet;
världsförklaringens, verklighetens, bildningens problem; i trängre mening, sådan
saken gestaltar sig efter Atterboms subjektiva betingelser, är den
diktarens ofta smärtsamma försök att vinna klarhet öfver sig själf
och sin ställning i tillvaron, den är en drömmande ynglinganaturs
sträfvan att fullt mogna till man, den är den begränsningens och
resignationens kris, som nödvändigt förknippas härmed, och den
är, såsom de tvenne främsta faktorerna, ett säreget förhållande till
verklighetslifvet och kampen mellan det egna jagets lyckobegär och
själfuppgifvelsen i plikthandling och trosundergifvenhet. En ända
af sökande och pröfning talar beständigt ur skaldens bref till hans
förtrogna vänner under utrikesfärdens tid; särskildt i de intimt
personliga sidorna till Geijer, och ur de samtidiga dikterna ljuder
samma ton af uppgörelse, af oron hos en man, som ej förmår att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
