Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Carl Santesson
subjektivt tillägnad platonsk erotik genom Atterboms spiritualistiska
uppfattning af kärleken alltifrån ungdomsårens lyckodröm genom
mannaålderns vemodiga resignation till den stund, då hans längtan
ändtligen uppfylles som "personlig verklighet".
Skönast har Atterboms besvikna erotiska trånad fått röst i
näktergalssången "Hopp och Kärlek hvila" i "Lycksalighetens ö*.
Ses dikten i sammanhang med slutscenerna i prosautkastet till
"Fågel blå*, faller delvis en ny belysning öfver den. Bakgrunden
i dessa är jublet och festglädjen vid Amundus7 och Florinnas bröllop.
Men ensam och tankfull vandrar Deolätus omkring i den präktiga
slottssalen, och i en monolog yppar han, huru han nu vunnit klarhet
och visshet öfver sig själf. Ännu känner han väl en fläkt af trånad
och saknad, men han befaller hvarje lämning af jordisk åtrå i sitt
brö$t att tiga för alltid, gläder sig öfver sina vänners sällhet och
viger sitt lif åt osjälfviska värf. "Fullkomligen försonad,
genomträngd i hvarje fiber af ljusets princip, ser han klart och lugnt sitt
Jag, och är nöjd med dess ställning till det öfriga verldsalltet —
att vara blott en ton, ej ett subjekt, i samma betydelse som de
flesta andra menniskor äro subjekter eller personer — ett blomster,
som bör rikligen blomstra, men för sin räkning endast derigenom njuta,
att andra vederqvicka sig af dess doft och färgprakt11 (sid. 298, 299).
Han riktar sin förhoppning mot en fullkomligare värld och går bort,
"glad och modig i denna förtröstan". Sedan följa en stor apoteos
och en lyrisk final, hvarpå sagospelet slutar likt "en symphoni med full
orchester" med en det hela sammanfattande växelsång, där
Amundus kväder "Kärlek och Hopp", och Florinna och alla de
närvarande svara. Man läse nu näktergalens sång:
Hopp och Kärlek hvila,
Vän förent med vän:
Nattens facklor ila;
Sången vakar än.
Känsla utan maka,
Ungdom utan vår!
Trofast bör du vaka,
Tills din klang förgår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
