Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot »Lycksalighetens ö» 27
jag väfvas samman med bilderna af älsklingsskalden och den
moderne dramatikerns Sapphofigur.
Men jag återvänder till "Besöket i Sorrento". På den fråga,
främlingen riktat, genmäler anden med att spörja, om han icke frös
på de kala fjällen midt i sin ensamma glans, och om hans blod äger
mer än mänsklig sans:
Har du ej någonsin, i vinskörds-qvällen,
Bland almar lekt i Saltarellans dans,
Har ej en tärna nånsin fyllt ditt hjerta:
Försök ej måla lifvets fröjd och smärta!
Och främlingen svarar i verser, som centralt spegla Atterboms
resignation och hans nytillkämpade vilja till osjälfviskt handlande
i sitt folks tjänst:
Yäl i mitt bröst de blicka in, det unga,
Det rika lifvets mångfald och begär;
Min kärlek dock jag fått, liksom min tunga,
Blott för mitt Folk, hvars strängaspel jag är.
Dess qval, dess lust, dess hopp bestämd att sjunga,
Jag tystar gladt mitt ringa Jags besvär!
Huru förföriskt Tassos exempel än lockar, måste dennes öde
dock innebära en varning för honom. I hvarje gestalt säger han
sig visserligen vilja hylla det sköna:
Men för mig sjelf jag ingen ros begär.
Blott gossen sökte Englar, himmelskt rena:
De vistas — i en himmelsk verld allena.
Äfven Tasso hade trott, att änglar ej längre besökte jorden,
tills hans egen systers ömma kärlek hade öfvertygat honom, att
det verkligen kunde ske. Främlingen har erfarit detsamma:
Jag känner dem; jemväl mitt hjertas lyra
De stämma ljuft, med systerliga slag:
De tolka just för mig, de hulda, dyra,
Det högsta sammanbandets rena lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
