- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioåttonde årgången. 1917 /
49

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mot »Lycksalighetens ö» 49

Lifvet ej förtjenar
Att man fullväxt blir.
Vingarna bli brända
Af en dämpad flamma,
Ingenting vill hända,
Allting är det Samma;
Naket, tomt, hvardagligt,
Släpar det sin gång,
Knappast mer fördragligt,
Knappast värdt en sång.

I "Lycksalighetens ö" har just detta drag gått öfver i Astolfs
figur. Helt visst finnes hos honom, sagans unge hjältekonung, en
trånad af friskare kynne, densamma Atterbom besjungit i
"Ero-tikon" som minnet af en evig ungdom, klagande i vårt sinnes
djup, att jorden ej förmår fylla dess begär, och som han diktat om
i " Lycksalighetens öu:

Jo! denna trånad, den — just lifvets ungdom är.

Men oftast flödar hans längtan ur en långt mera grumlad källa:
han har ärft alltför mycket af sin upphofsmans trötta och
mjältsjuka naturell för att den ej skulle ha förlorat sin omedelbara
ynglingakaraktär af obestämdt och sväfvande "Ausweh". Den är redan anfrätt
i sin rot; sorgset erfaren har Astolf genomskådat alla illusioner och
är i vida högre grad medveten om, hvad han begär och hvad han
vill lämna bakom sig; han åstundar flykten från en grå och naken
verklighet, han suckar bittert efter allt som, hvad det än må vara,
förändrar det närvarande och bringar förnyelse och föryngring. I
en af sina repliker till Zephyr har han yppat sitt lidande, och
vi lyssna till samma tröstlösa tonfall som i de nyss citerade
verserna:

Väl dig,

Att ej ditt muntra sinne fatta kan

Den grymmaste af alla känslor: den

Utaf ett obevekligt enahanda,

Vid hvilket man, likt snäckan vid sitt hus,

År fastväxt ifrån födelsen till döden.1

1 Lycksalighetens ö I, sid. 73.
Samlaren 1917. 1-389 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1917/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free