- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioåttonde årgången. 1917 /
82

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Karin Ulfsparres visor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Som man redan af dessa utdrag finner, råkar man nästan aldrig
på någon verklig rytm eller melodi i visorna, och i det hänseendet
stå Karin Ulfsparres tillbaka för många också de mest
konventionella af hennes samtida. Men hennes starka och redbara känsla
ger hennes enkla rim ett mänskligt värde, som gifvetvis ökas
genom de glimtar ur hennes historia de få dokumenten lämna oss.
Alldeles särskildt intagande verkar hennes varma pålitlighet i några
verser, där hon censurerat en af visbokens danska ballader: »Her
långe och her peder thi sidder öffuer bredan bord». När herr
Peder vågar sin hvita hals på att han med fagra ord skall vinna
hvilken mö som helst, skrifver Karin Ulfsparre under:

Den äran Aff hiertat haffuer kiär
han tallar och Ingen annan förnär


och när han måste uppge sitt försök, tillrättavisar honom Karin
Ulfsparre på följande sätt:

Det skulle ingen talla om någon ärlig Jungfru eller qv[i]na
för än han har wäll för sökt hvadh hon här för sine.


Denna motsättning mellan en degenererad riddaranda och lutherskt
allvarlig högsinthet anger Karin Ulfsparres plats i tidens kulturlif.
På trettioåriga krigets tid fanns det icke få svenska adelsdamer
med samma goda virke i sig. Närmast kommer man att tänka på
Christina Regina von Birckenbaum, som i en visa öfver sitt namn [1]
på tjugonio strofer berättar hela sitt lifs bittra historia i samma
anda af okuflighet och seghet. Sitt vackraste uttryck får denna
sinnesstämning dock i Agneta Horns lefverne. Jag erinrar om att
det nedskrifvits omedelbart efter makens död, och att man också
äger några samtida verser med en tafatt klagan öfver hennes
"blinda lyka". [2]


[1] Bevarad i Älfs visbok och tryckt flerstädes bl. a. af Arvid Hultin i
Den svenska vitterheten i Finland under stormaktstiden 1640—1720, H:fors 1904.
Jfr Schück, Wivallius II, s. 39—40.
[2] Jfr Sigrid Leijonhufvuds upplaga 1908, s. 173 och s. 208—9.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1917/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free