Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Sven Cederblad
Det är detta motiv om Uranos och Gaias kärlek, som
Stagnelius sedermera, exempelvis i vårsångerna i Liljor i Saron, skulle ge
en mystiskt fördjupad innebörd i kristligt naturmytisk form. Man
märker på Vårsång, att Stagnelius ännu 1817 ej kunnat ställa den
kristna mytologien mot bakgrunden af en allomfattande mystisk
världsåskådning — ett godt bevis på att Böök och Eichhorn gjort
rätt i att ej förlägga tiden för det mystiska genombrottet i
Stag-nelii själslif före 1818. Men redan utbytandet af den hedniska
mytologien mot den kristna är ett betydelsefullt varsel om den
kommande totala omsvängningen i Stagnelii lifsåskådning. Det var
samtidigt, han diktade sitt epos om Vladimirs omvändelse, hvari
skildras, huru solen på fästet för de häpnande ryssarnes syn
förvandlas till ett "skimrande kors" (III: 101). Stagnelius, som i
blomman och solen sett Amanda, skulle där snart se Kristus
uppenbara sig.
Öfriga dikter af samma art som Vårsång äro odaterade, och
det är omöjligt att skönja någon bestämd utvecklingsgång i
Stagnelii åskådning.
Helt i Oehlenschlägers tecken står också dikten Landsbygden
(II: 140), som dock vittnar om ett djupare inträngande i hans
natursymbolik. Liksom Oehlenschläger ser Stagnelius evangeliet
uppen-baradt i naturen, han läser
det nya
Förbundets bok, på hvarje blad i skogen.
Och i "naturens tempel" möter honom "den Helige". Jag
behöfver ej här ingå i detaljer, då jag kan hänvisa till Bööks inträngande
analys af denna Oehlenschlägerska naturuppfattning i hans
kommentar (V: 175 ff.). Böök har framhållit öfverensstämmelserna mellan
Oehlenschlägers och Stagnelii dikter; jag vill ur olikheterna söka
utläsa det personliga momentet i Stagnelii dikt. Stagnelii
praktskildring af naturen som ett Guds tempel återgår, som Böök
utförligt påvisar, på liknande i en rad dikter i Jesu Christi
gien-tagne Liv i den aarlige Natur, där skogen skildras som ett
Jesu tempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
