Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning 3 03
I Stagnelii dikt är det naturen, hela den oändliga naturen, som
är "en götisk kyrka", "ett dunkelt kloster, helgadt åt Maria":
Högt hvilar der på bergens colonnader
Azurens hvalf. I stjernornas församling
Predikar Månen, prydd af ljusets mitra,
Seraphiskt klädd i hvita messedrägten,
Och morgonsolens gyllne crucifix
På österns rika högaltare blänker.
Hos Oehlenschläger åter är det trädens stammar, som äro
pelarna i "Salomons omgång" (Jesu mirakler, Poet. Skrifter, Kbhn
1805, I: sid. 445), tempelhvalfvet är ej azuren utan trädens kronor,
altaret är ej östern utan en skogens fördolda gömma, lyst af
aftonsolens lågor (Johannes, o. a. a. sid. 458).
Skillnaden är i hög grad karakteristisk och gäller
Oehlenschlägers och Stagnelii diktning af ifrågavarande slag öfverhufvud. Det
är samma skillnad som mellan Oehlenschläger och Novalis, ehuru
Stagnelii skildring i sin plastiska konkretion står helt på
Oehlen-sehlägersk grund. Oehlenschläger ser evangeliet afspeglas i en
vrå af världen, Stagnelii skildring har kosmiska perspektiv.
Härmed sammanhänger en annan olikhet. Oehlenschlägers dikt
bygger på direkta naturintryck, naturkänslans omedelbarhet och
friskhet ha bevarat hans dikter från förvissning, huru främmande
betraktelsesättet än förefaller nutiden. För Stagnelius är ej
naturbilden det fundamentala och diktskapande utan fantasibilden; efter
fantasibilden af kosmos som en götisk kyrka stiliseras naturen. Af
omedelbar naturiakttagelse märkes föga eller intet, solen och
stjärnorna lysa samtidigt. Det visar sig här motsatsen mellan
verklighetsmänniskan, för hvilken "yttervärlden existerar",
yttervärlden med dess begränsade horisont, och fantasimänniskan, hvars inre
syner söka omfatta hela universum. Oehlenschläger diktade också
på Langeland, Stagnelius på sin vindskammare i Stockholm, där
han till stor del i sina naturskildringar var hänvisad till naturen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
