Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Sven Cederblad
fantasiens omgestaltning.* Under samvaro med naturen har ej
Stagnelii egendomliga naturuppfattning utbildats.
Den ofvan berörda tendensen att utvidga Oehlenschlägers
betraktelsesätt till helsyn på tillvaron måste drifva Stagnelius öfver
i mystiken. Tonvikten måste härvid förskjutas från det plastiska
utformandet af denna kristna naturmytologi till dess mystiska
innebörd. Detta grundar sig delvis på ett intellektuellt drag i
Stagnelii karaktär. Ju mer man studerar sig in i den mystiska
världsåskådning, som Stagnelius framställt i sina filosofiska
prosafragment och reflexionsdikter som Tingens natur, desto klarare framstår
den skarpa logiken i hans bevisföring, desto tydligare visar det
sig, huru hans mystik — jag bortser här från de personliga kriser,
som ligga bakom hans förändrade lifsåskådning — bottnar i ett
starkt intellektuellt behof af en allt förklarande helhetsuppfattning
af tillvaron. Denna utvecklingsgång är för öfrigt vanlig hos
mystikerna, ej minst under nyromantikens dagar. Schellings filosofi drefs
ju in i mystiken och teosofien af behofvet att förena för förnuftet
oförenbara motsatser i en enhetlig världsåskådning.
I Landsbygden äro dock konturerna af den bakom liggande
filosofiska åskådningen ganska vagt skisserade, och huru Stagnelius
egentligen tänkt sig Jesu uppenbarelse i naturen, framgår endast
obestämdt af den formellt klara men innehållsligt dunkla dikten
och har blifvit klaiiagdt först därigenom, att Böök satt den i
samband med betraktelsesättet i Oehlenschlägers Jesu Christi gientagne
Liv i den aarlige Natur (se kommentaren V: 175 ff.). Tron på
Kristus som den i naturen immanenta världsjälen skymtar blott
fram i dikten.
Denna tro på Kristi immanens i världen är däremot det
bärande i andra dikter, såsom dedikationsdikten till Matthias Norberg
1 Ej underligt, att Stagnelius i sina naturskildringar så ofta söker sig
tillbaka till barndomstiden. Det är egentligen endast himmelen: sol, måne
och stjärnor, moln- och luftfenomen, som han i Stockholmstidens diktning
skildrar med en viss känslig realism. Först efter återkomsten till
hembygden blir hans natursyn och naturskildring mera realistisk (Torsten Fiskare).
Det måste i själfva konfrontationen mellan barndoms- och verklighetsintryck
ligga en viss drifkraft mot en mera realistisk uppfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
