- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioåttonde årgången. 1917 /
111

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning x LU

om Uranos’ och Gaias kärlek. Redan det uttrycksfulla anslaget till
den fjärde sången ger en föreställning af denna parallellism mellan
gudsuppenbarelsen i naturen och den Heliga skrift:

De svarta molnen skingras mer och mer.
Oändligheten öfver jorden ler.
Från blåa rymden hänryckt sväfvar Anden
På ljumma vindar kring de kulna landen.

(II: 308).

Liksom Anden är vinden, luften, är Kristus solen (jfr Stagnelii
ofvan relaterade treenighetslära), som väcker jorden ur vinterdvalan,
och jorden-Maria skrudar sig i högtidskläder för att mottaga sin
brudgum, ur mullen framgå blommorna, "änglabarnen på naturens
modersarm". De sträcka sig fulla af längtan mot solen och äfven
skaldens "kvalda själ" vänder sitt "våta öga" mot "ljusets sälla
länder".

I den femte sången skildras jungfrun Marias bebådelse och Jesu
födelse återspeglad i naturen. Angelen Gabriel nedstiger från
himmelen, hans röst är sefirernas susning, flodernas brus och trädens
hviskningar, som för jorden-Maria förkunna himmelens kärlek.
Hon skall föda en son, som skall möta förgängelsen men ock
förklarad stå upp ur grafven. Den benådade blir utom sig af fröjd:

Qvinnan det hörer med klappande hjärta,
Glömmer de stormiga vintrarnes smärta.
Snömanteln kastar den leende Bruden
Glädtigt ifrån sig och sträcker mot Guden
Kärliga armar.

Tiden fullkomnas. Då föder Maria,
Oss från materiens bojor att fria
Vänd mot sitt ursprung, det himmelska ljuset,
Framgår en strålande Yngling ur gruset,
Framgår ur natten.

(II: 310).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1917/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free