Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning 119
I fortsättningen har Stagnelius omdiktat samma naturförlopp i
hedniskt mytologisk form. Som Böök framhållit i sin kommentar
(V: 125), är Adonis ljuset och växtligheten, som stigit ned till
Hades, jorden-Venus "klagar i höstlig gråt" och längtar att om
våren åter se och famna sin brudgum.
Här som mångenstädes har Stagnelius liksom i allmänhet
nyromantikens myfcologer låtit hednisk och kristen myt vara bärare
af samma innehåll. Schelling har i slutorden till Bruno antydt
den inre likheten mellan myten om Adonis’ död och Kristi död.
Detta uttalande (Fr. W. J. Schellings sämmtliche Werke, IX, Upsala
1818, sid. 151) är intressant genom den belysning, det kastar öfver
Stagnelii dikt. Schelling yttrar:
Dann werden wir die königliche Seele des Jupiter begreifen; sein ist
die Macht: unter ihm aber ist das formende und das formlose Princip,
welches in der Tiefe des Abgrunds ein unterirdischer Gott wieder
zusam-menknüpft: er aber wohnt in unnahbarem Aether. Auch die Schicksale des
Universums werden uns nicht verborgen bleiben, die Zurückziehung des
göttlichen Princips von der Welt, und wie die mit der Form vermählte
Materie der starren Nothwendigkeit überliefert worden: noch werden uns
die Vorstellungen von den Schicksalen und dem Tode eines Gottes dunkel
seyn, die in allen Mysterien gegeben werden, die Leiden des Osiris und der
Tod des Adonis.
Stagnelii vårsånger skildra på grundval af Schellings filosofi
gudomens själfobjektivering som den eviga naturen, såsom Albert
Nilssons slående bevisföring (Svensk Romantik, Lund 1916, sid.
369 ff.) fastslagit. Som jag har föga eller intet att tillägga,
hänvisar jag till hans framställning, som kastar ett klart ljus öfver
den enhetliga filosofiska åskådning, som bildar kärnan i Stagnelii
kosmogoniska dikter.1 Under det vårsångerna skildra, huru den
gudomliga principen, som för Schelling liksom för Stagnelius är den
allbesjälande ljusprincipen, uppenbarar och själf objektiverar sig i
1 Dock har Nilsson, när han förklarar (o. a. a. sid. 369), att Stagnelii
egendomliga kosmogoni närmast vore »att betrakta som frukten af hans
studier i den platonsk-schellingska filosofien och Böhmes teosof!» tydligen
liksom äfven Böök underskattat gnosticismens och manikeismens betydelse,
såsom af min framställning torde framgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
