Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning 123
Sammanhanget mellan manikeernas och Stagnelii åskådning
framstår ännu klarare i andra dikter, där hans världssmärta fått
sin förtätade form i samma gripande bild. Den återfinnes i en
sonett (II: 77) i de uttrycksfulla raderna:
Ett mystiskt kors där alla väsen lida
Är denna Jord ett fällt af blodsdugg taradt.
Det synes, som om den manikeiska föreställningen, att i
världen "en mystisk korsfästelse" och "såren af vår själs lidande" skulle
kunna skönjas, föresväfvat Stagnelius, hvilket icke hindrar, att Saint
Martins skildring i Le Ministere de 1’Homme-Esprit af det
blod-vattnade jordklotet, såsom Böök framhållit (Kreaturens suckan, Edda
1914, sid. 304 och 317), äfven stått för hans inbillning. Bilden af
jorden som "ett mystiskt kors"1 är dock säkerligen af manikeiskt
ursprung.
I den tredje sonetten i samma cykel, som af Hammarsköld
fick rubriken Skönheten, närmar sig Stagnelius än mer manikeernas
uppfattning af Jesus patibilis. Den lidande, korsfäste är här
naturskönheten, växtligheten. Sonetten citeras i sin helhet:
En flyktig gäst är Skönbeten på jorden.
En vårquäll blott dess änglabild hugsvalar
Yar Andes trånad och med hjertat talar
Från rosenmund de hulda trösteorden.
Ur ljusets himlar är hon skickad vorden
Försonande i stoftets mulna dalar.
Sitt värf hon fyller och till kända salar
Uppsväfvar i triumf, till gudaborden.
Ja! Skönheten är kropparnes försoning.
På årets kors för stjernans udd hon blöder
Men Ljusets kärlek henne återföder.
Yar synd gör dessa fällt till dödens boning,
Gör att Naturen suckar jämt och lider,
Att evig Yar sitt rosendoft ej sprider.
(II: 78).
1 Att korsets armar skulle bildas af de fyra väderstrecken, som Böök
anser (V: 124), finner jag ingen anledning att antaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
