Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning 133
Och slutstrofen i Längtan är en bön till Jesus:
Hviska ömt att synden är förlåten!
Kyss från själens bleka kinder gråten
Och Naturens stora harpa bjud
Festligt sjunga Christus och hans Brud!
I Stagnelii dikt framträder ett starkare missmod än i Wallins
psalm. Hvad som hos Wallin uttryckes som fast förvissning, blir
hos Stagnelius en fråga och en önskan. Hur starkt beroendet af
Wallin än må vara, är det personliga och äkta Stagneliska
tonfallet dock omisskännligt.
Gifvande är också en jämförelse mellan Längtan och den tolfte
af Novalis’ Geistliche Lieder (Novalis Schriften, II, Berlin 1802,
sid. 150), som kanske också inspirerat Wallins psalm.
Både Stagnelius och Novalis börja sina andliga sånger med en
"suckan ur stoftet", att Jesus måtte uppenbara sig för dem i deras
nöd och vånda. Och Kristus uppenbarar sig i naturen, i solen,
stjärnorna och markens örter.
Novalis säger:
Er ist der Stern, er ist der Sonn’,
Er ist des ewigen Lebens Bronn,
Aus Kraut und Stein und Meer und Licht
Schimmert sein kindlich Angesicht.
Stagnelii skildring är mera adjektivrik och målande:
Honom blott jag söker i Naturen.
Se! hans kärlek strålar i azuren
Mildt från nattens Silfverstjernor ner
Tårbestänkt i sipporna den ler.
Döende i quällens Sol han skickar
Ömhetens och tröstens hulda blickar,
Står ånyo med förklarad kropp,
Lefvande i morgonsolen opp.
Och Kristus träder dem mycket nära:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
