Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kjell R. G. Strömberg, Leopolds Virginia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Kjell Strömberg
de Calais? "Cest faire injustice au coeur humain et méconnaitre
la nature, que de croire qu’elle ait besoin de titres pour nous
émou-voir et nous attendrir", proklamerar själfve Marmontel.1 I själfva
verket lämpar sig Virginiamotivet, icke minst i Leopolds
utformning, förträffligt för en analys efter Diderotskt recept. Hvad han
velat skildra, är en borgerlig familjefader, hvars "condition"
ställer honom i en konflikt, för hvilken blott en paradoxal lösning står
till buds. Det är plikterna mot familjen och mot det stånd, han
representerar, som motivera dottermordet; först i andra hand
kommer hans karaktär af romare med allt hvad detta begrepp innebär
af stoisk krigardygd och patriotisk offervilja. För den gamle Horace
hos Corneille är förhållandet rakt motsatt: familjen intet, staten
allt. "Les conditions de 1’homme à substituer aux caractêres,
peut-être dans tous les genres", lyder en af hufvudpunkterna i Diderots
poetik.2
Det finns en scen i Leopolds tragedi, som ur denna synpunkt
påkallar särskild uppmärksamhet, n. b. i den slutgiltiga
redaktionen. I 1802 års version nedstickes Virginia utan någon som helst
tvekan från faderns sida, så snart en liktor bragt underrättelsen
om det ödesdigra domstolsutslaget. I den senare föregås däremot
själfva mordhandlingen af en "eftertankens kränka blekhet", som
förmår den olycklige att tvenne gånger höja och åter sänka dolken,
innan han den tredje vågar stöta till. Under hela scenen ligger
Virginia "afdånad" i en stol. Det måste genast slå läsaren, att en
dylik situation icke hör hemma i klassisk tragedi, att vi här gripa
författaren på bar gärning i hans försök att träffa den mindre
upphöjda stil och ton, som bör tillkomma "personer af lägre
borgerligt stånd". Länge behöfva vi icke söka bland alstren af den genre,
som speciellt var anlagd just på dylika effekter, för att upptäcka
förebilden: hela scenen föreligger i mycket lätt modifierad form i
Saurins ryktbara Béverley. Den utgör ett af den franske
bearbetarens tillägg; hvarken i Edward Moores original, The Gamester7 eller
1 Poétique française, T. II, s. 113.
2 Troisieme Entretien sur le Fils naturel; Oeuvres, Paris 1875, T. VII,
s. 161.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
