Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kjell R. G. Strömberg, Leopolds Virginia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds Virginia 151
sig i konflikt med sin vunna ställning, hvarur alla hans brott och
olyckor härflyta; tvärtemot hans goda vilja:1
Ack Claudius! lycklig den, som, utan ärelystnad,
Förtrott sitt glömda lif den låga hyddans tystnad!
Som ej, på hederns fält, i verldens öga gått
Att slitas vid hvart steg emellan dygd och brott!
Det gifs stunder,
Då äran tröstar svagt en borgerlig tyrann,
För offret af det lugn han egt som enskilt man. (I: .4).
Nästan lidnersk låter denna lyriska tirad:
O hjertats flydda lugn, förtjenta, grymma lott!
Omsider enda frukt af ärelystnans brott!
Du straffar, som du bör, begäret att regera.
Min makt är fruktad nu; — men är jag lycklig mera?
Yälan, hvem tvingar mig att släpa, mot mitt val,
En storhet, sammansatt af grymheter och kval? (I: 1).
Detta står ju mycket nära Eriks monolog i Lidners sorgespel:
Här står du nu, Monark, i majestät och ära;
Men ack! hvad båtar dig den spira du får bära,
Din purpurs stålta prakt, den glans dig kronan ger?
När hjertat saknar lugn, så smickrar thron ej mer.
Gud! är det Kungars fall, at straff och plågor spara;
Och skall jag bli barbar, om jag vill Konung vara?
Dock, om af dessa två ej et undvikas kan,
Så störta förr min thron, än gör mig til tyran! (I: 5).
Erik XIV trycktes först 1800, och man behöfver ju ej
förutsätta påverkan. Kontrasten "slott och koja" var ju ett tema, som
dramen älskade att behandla, och Leopold var icke för intet Eglé
och Annettes skald. Till på köpet är patriciern Appius, som själf
Jfr Lamm, Lidnerstndier; Samlaren 1909, s. 96 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
