Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kjell R. G. Strömberg, Leopolds Virginia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds Virginia 155
Vi voro fiender: Yirginius, — jag har felat!
Släck hämden; glöm det hat, de tvister, som oss delat!
Glöm dem, af nit för Rom, som följden deraf bar,
Och herrskarn öfver Rom, som bjuder der ännu,
Är från i dag, — din son, — och medborgsman som du!
(III: 4).
Synpunkterna och delvis ordalagen äro exakt desamma som i
inledningsscenen till Oden, där titelpersonen genom att uppgifva
alla söndrande föresatser söker vinna den missnöjde Asmun.
Sicinius är det leopoldska dramats svagaste figur, ett
osammanhängande lappverk af olika typer ur fransk tragedi liksom Asmun
i Oden. Man kan ej förvåna sig öfver, att den unge Hjortsberg —
enligt Tegnérs utsago — ej förmådde göra något af rollen. Hans
egendomliga död och uppståndelse, den conp de théátre, som medför
peripetien i handlingen,1 har liksom namnet sin förklaring däraf,
att Leopold sammanslagit två personer, som hos Livius presenteras
under namnen Siccius och Icilius. Denne Siccius, en patricier
liksom han själf och en mäktig fiende, blef af Appius undanröjd, och
detta mord, som utfördes vid hären utanför Kom, var jämte
Virginias död en af anledningarna till decemviratets störtande.
Nödvändigheten af att ha en Iciliusfigur tvang Leopold att göra detta
mord till ett blott rykte, då han ej ville belasta sitt drama med
alltför många personer. Han hade ej heller behof af en ung och
eldig plebejisk älskare till sin hjältinna. Sicinius blir i Leopolds
gestaltning helt enkelt en yngre, försvagad upplaga af Virginius —
"vir recti exempli et militaris* — och tillvinner sig inga
sympatier genom sitt dygdebelåtna pockande på en kärlek, som han icke
äger och ej förtjänar, i total afsaknad som han är af en Polyeuctes
strålande gloria, hvilken bländar icke blott hjältinnan, Pauline, utan
också rivalen, Sévêre.
Leopold har äfven studerat sin Britannicus, ehuru han valt
andra situationer än Paykull att imitera. När Appius återser Vir-
1 Jfr Zamores död och oväntade uppståndelse i Voltaires Alzire, en
episod, som där gör samma tjänst i den dramatiska utvecklingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
