Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kjell R. G. Strömberg, Leopolds Virginia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Kjell Strömberg
Yar nöjd att hon är fri — att Bom är fritt —
säger fadern i Virginia, och Brutus lika lakoniskt:
Kome est libre; il suffit... Rendons graces aux Dieux.
Genom det föregående torde vår inledningsvis uppsatta tes få
anses bevisad, och den leopoldska dramatiken, af gammalt
betraktad som ett utslag af den mest tvättäkta klassicism, har sålunda
afvunnits ett nytt intresse. Men det bör strax betonas, att om
Leopold i likhet med Lidner infört element ur den borgerliga
dra-mens värld i en för öfrigt regelrätt tragedi, så innebär detta ingen
absolut nyhet. Voltaires Mahomet erbjuder en allbekant parallell:
de scener, där den unge vilseförde Séide förbereder mordet på sin
åldrige välgörare Zopire men afväpnas af dennes faderliga kärlek,
som icke sviker ens i dödsögonblicket, hans ångest, då gärningen
är utförd — hela denna apparat är lånad från genrens ryktbaraste
alster, Lillos Merchant of London, där den olycklige Barnwell
under liknande omständigheter tar sin onkel afdaga. Makttrötta
härskare, som längta åter till privatlifvets fred, påträffa vi
likaledes i klassisk tragedi: Corneilles Auguste i Cinna har redan ett
stänk af denna leda. Hos Voltaire representeras typen bäst af
Gengis Khan;1 om något konsekvent genomförande som hos
Leopold är det dock ej fråga. För öfrigt genomgår denna borgerliga
syn på historiens "krönta brottslingar" en stor del af
1700-tals-dramatiken; sentimentaliteten innästlar sig öfverallt och mjukar
upp tragiken i viljornas kamp. Lidners Erik XIV, hvilken som
bekant "olycklig mer än grym och brottslig var", är blott en af
de många. Redan om Oedipe, den icke okände hjälten i Voltaires
förstlingsarbete för scenen, heter det bl. a. (IV: 3):
Ne vous accusez point d’un destin si cruel;
Yous êtes malheureux, et non pas criminel.
Men här lågo sakerna annorlunda till.
1 Jfr VOrphelin de la Chine IV: 1 samt II: 6:
Ah! Je fus plus heureux dans mon obscurité etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
