Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lindsten, En oration af Kellgren från Åbotiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Gustaf Lindsten
programmet vid detta tillfälle. -— Om talet är ställdt till
Leijonhufvud, kan det ju möjligen annars ha hållits i något annat
litterärt samfund, t. ex. Utile Dulci, när han efter att ha lämnat
presidentskapet i Åbo återvände till Stockholm. Men hänvisningen
till ledningen af arbetet i Åbo hofrätt passar väl ej så bra, om
Leijonhufvud då redan lämnat sin presidentbefattning. Däremot
kan man möjligen se ett stöd för det antagandet, att talet hållits
i Åbo (förutsatt, att det verkligen är ställdt till Leijonhufvud) i
det bref, som Kellgren skref sommaren 1777 till honom från Floby,1
och i hvilket han anhåller om hans förord i Stockholm hos "enoch
annan . .. Vitterhetens beskyddare". Denna anhållan blir ju mera
motiverad, om Kellgren förut uppvaktat honom med en så ståtlig
oration som den föreliggande.
Om man genomgår Auroras matrikel, finner man, att flera af
hofrättens ledamöter intagits i sällskapet, men ingen, synes det
mig, i en sådan ställning, att han vid sitt inträde kunnat bli
föremål för en sådan hyllning som den föreliggande.
Hofrättspresidenten Ignatius intogs troligen först efter det Kellgren lämnat
Åbo. Under alla omständigheter är det ofruktbart att gissa på
någon eller några, för hvilka talet kan ha hållits, när man för
öfrigt saknar alla antydningar om föremålet.
§i.
Rousseau, denne menniskjoslägtets obarmliertige upplysare, liar med så
mörka färgor skildrat taflan af det Borgeliga lifvet, med en så grym
Sanning förestält oss våra sjelfgjorde behof och lidelser, brott och plågor, och
satt Tyranni och förtryck i en förskräckelig dager, att, utan att vara
Konung, eller Konungars gunstling, eller Domare, eller Possessionat, eller
tanklös, har man svårt, att ej undra på, huru det någonsin varit möjeligt,
att menniskjorne försakat sin naturliga frihet, för att sjelfvilligt underkasta
sig en Öfverhets vilja. Men hvar och en, [en menniskja öfver struket] som
utan fördom och galla vill öfverväga saken, skall finna det långt underligare,
att menniskjorne ett halft århundrade skulle kunnat emotstå, de mägtige
skäl, som drifvit dem att gå in i Samhällen. Låtom oss i korthet nämna
de förnämsta. Att föda sig är väl det första af menniskjans naturlige
1 Samlaren, 22, sid. 93.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
