Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Bidrag till de Almquistska skrifternas kronologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till de Almquistska skrifternas kronologi 215
lysas. Emellertid har jag i serien infört detta här, der det tillhör
ämnets ordning."
I J. A. Almquists Ahnquistiana uppges det (s. 171 —172), att
’ det existerar en makulerad, ofullbordad upplaga af Europeiska
missnöjets grunder, hvilken daterar sig från 1838. Det enda af
mig kända exemplaret befinner sig på Kungl. Biblioteket i
Stockholm. Det omfattar de fem sista brefven och början på det sjätte;
texten afviker icke väsentligt från 1850 års upplaga. Titelbladet
är emellertid till hälften bortrifvet, och där läses blott
Europeiska Gr, såsom J. A. Almquist också påpekar. Man skulle
kunna sätta i fråga, att årtalet 1838 varit utsatt på den bortrifna
delen af titelbladet. Men så kan icke ha varit fallet, utan årtalet
är säkerligen blott en gissning (af Klemming?), baserad på
Almquists egen datering i Imperialoktaven. Ty innehållet visar, att
trycket tillkommit efter 1840, såsom här skall ådagaläggas. Det
blir därvid nödvändigt att ingå på de olika faserna i förhållandet
mellan Geijer och Almquist.
Almquist var under slutet af 1830-talet ovänligt stämd mot
Geijer, framför allt på grund af Geijers kritiska hållning mot hans
produktion. År 1836 hade Geijer i sin anmälan af Fahlcrantz’
episka poem Ansgarius polemiserat mot Almquists paradoxer öfver
snillet i Skandia 1833; Almquist hade där bl. a. yttrat att snillet
var odefinierbart liksom galenskapen: den som icke har det kan
icke beskrifva det, och den som har det skulle förlora det i samma
ögonblick han definierade (beskrefve) det. Gentemot denna
romantiska geni-teori hade Geijer ställt sin sunda och trygga
åskådning: geniet är ingalunda "af så vansklig art, att det behöfver
under glas och ram fattas för att ej vidröras, ännu mindre vaktas
för ljusets blick". Sin antipati mot det geniala bisarreriet hade
Geijer bekänt i följande elliptiska, men icke dess mindre tydliga
ord: "Vi ha två innerliga vederviljor, som i grunden röra samma
sak. Den ena är, att snillet skulle vara något synnerligt
abra-kadabra, för allt förstånd otillgängligt; den andra, att, såvida det
kunde begripas, det endast vore att anse såsom en excentrisk kraft,
som vid vissa tillfällen gör sitt spektakel till allmän förvåning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
