Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Bidrag till de Almquistska skrifternas kronologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till de Almquistska skrifternas kronologi 221
icke tidigare tycks ha fått ögonen öppna för, och till råga på allt
har kommit indignationen öfver angreppet på äktenskapet i Det
går an. Men det kan nog icke bestridas, att den personliga
förbittringen öfver Aftonbladsartikeln har sin andel i att Geijer så
hänsynslöst bryter stafven öfver Almquist.
Almquists reaktion har man just i Europeiska missnöjets grunder.
Han talar där om de dumma snillena, som länge skrikit sig hesa
mot tidens kraf, samt tillägger (Imp.-okt. III: 9):
Någon af de sjelfgjorda martyrerna se vi också omvända sig, sedan
lian länge skrikit, men till sin grämelse funnit tiden gå sin bana honom
förutan. Han förargas, lian springer efter, för att, om ej annat,
åtminstone få åka bak på tidens vagn. Yi se honom der, föga olik en full lakej,
skryta öfver egna bragder, och till och med utfara emot dem, som alltid
färdats i den bana, han nu sjelf söker blifva med om. Hvarföre —
skulle vi kunna fråga denne omvände — hvarföre vara vresig emot dem,
som aldrig tillhört annat än det framåtgående, när du omsider sjelf är en
efterlöpare, som, kosta livad det vill, önskar en plats, om det ock blott vore
pà vagnens fotsteg? Om du med smärta ser dig hafva förlorat ungdomens
förtroende genom afvighet emot det ungas kraf och tidens sanna vilja, icke
återfår du det genom efterspring, och allraminst genom enfaldiga orättvisor
emot andra.
Detta måste uppenbarligen vara skrifvet senare än i december
1839, ty Geijer hade icke efter sitt affall riktat något annat
angrepp på Almquist, så vidt jag kunnat finna. Den oerhördt bittra
tonen, det grofva skällsordet tyda på en nyss utstånden skymf.
Därtill kommer att stället innehåller en tydlig hänsyftning på
Tegnér och hans 1839 publicerade poem Georg Adlersparres skugga
till svenska folket. Det heter: "Huru många stämmor, hvilkas ljud
förut varit vackra och älskvärda, då de hördes i harmoni med
menskligheten, hafva icke af en obegriplig förfäran hänförts till
att ropa sig hesa och skråliga, för att bevisa oriktigheten af att
menskligheten i stort vill nu, hvad den alltid velat, nämligen
förbättras? Hvarföre förhesa sig dessa stämmor?" Längre ner yttrar
Almquist: "Det gränsar till det ofattliga, huru snillen kunna vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
