Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Bidrag till de Almquistska skrifternas kronologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till de Almquistska skrifternas kronologi 225
Sviavigamal — som icke är en särskild saga, utan titeln på
hela denna sagocykel — är säkerligen diktad på 1840-talet.
Redan vid en flyktig genomläsning faller det i ögonen, att
Sviavigamal alls icke erinrar om Almquists tidiga, fantastiska och
högpoetiska sagodiktning. Stilen i Sviavigamal är realistisk, nykter,
ofta skämtsam och ironisk; det vimlar af befängda anakronismer.
Dessa talrika anakronismer äro afsiktliga; de tjäna dels till att ge
tonen en humoristisk omväxling, dels till att rycka det förflutna
oss närmare, att förmänskliga mytvärlden, göra den enkel och
lifslefvande. Anakronismerna tjäna det realistiska syftet (på ett sätt
som utgör en fullständig analogi till Strindbergs anakronismer i
Svenska öden och äfventyr och de historiska dramerna).
Den estetiska teorien för Sviavigamal framställdes i ett par
artiklar öfver Ling i Aftonbladet (1839: 128, 130), omtryckta i
Imperialoktavens andra del under titeln Minnesfest den första april,
Almquist klandrar bl. a., att Lings Åsarne "alltigenom befinna sig
i högtidlig stämning"; så är det icke i den verkligt grandiosa
litteraturen. I bibeln förekommer det, påpekar Almquist, drag, som
man blott af hänsyn till det passande vägrar att kalla muntra eller
ironiska, som sprida kring det hela "ett eget och mildt nöje";
hos Homeros återfinnes denna "fina ironi" i skildringen af gudarna;
"hos Sturleson och nästan i alla våra säger möter oss en
andedrägt af sådant i ännu betydligare skala". Längre fram låter
Almquist Richard Furumo betona; att sagorna i Sviavigamal icke
äro sagor i vanlig mening, "att jag med ordet Saga här alldeles
icke förstår något slags symbolisk eller allegorisk framställning,
såsom herr Hugo gjort då han begagnat detta ord i sin
Mytho-poesis, utan nyttjar jag Saga i den enkla meningen af blott och
bart berättelse, hurudan den ock för öfrigt må vara" (Imp.-okt.
II: 289, 291).
Det är alltså icke mytpoesi, Almquist velat åstadkomma; utan
historisk berättelse. Det är därför hans gudar handla och röra
sig som bönder, i en landtlig, föga ålderdomlig miljö, där allt det
underbara och glänsande saknas. Sviavigamal hänger på det när-
Samlaren 1917. 17;?89 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
