Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra första psalmböcker. Af Sverker Ek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
latinska hymner med mera allmänna likheter.[1] Själf har Olaus
Petri angett "A solis ortus" som melodihänvisning, en hymn, som
Luther tolkat 1524 och Olaus Petri sedermera öfversatt från
honom. Luthers äldsta julpsalmer, som till antalet äro tre och alla
gå på samma melodi, erinra ganska mycket om "Uar gladh tu helga
Christenheet" utan att mycket öfverträffa den i åskådlighet och
värme. Sina bästa julvisor har Luther ju först skrifvit, sedan han
kunde sjunga dem för sina egna barn.
Bland gamla tyska julvisor har Luther redan 1523 [2] och sedan
flerstädes utmärkt "Eyn kindelin so lobelich". Det är mycket
troligt, att Olaus Petri kände något af dessa uttalanden, innan han
öfversatte strofen. Gifvetvis höra Olaus Petri bägge julvisor
alldeles särskildt naturligt ihop, och det verkar afgjordt sekundärt, att
de 1530 skilts åt; vid nygrupperingen 1531(?) blefvo de också
placerade i följd.
I Malmöpsalmboken 1533 har "En Jomfru fødde ith barn idag"
öfverskriften "Antiphona". Termens betydelse förklaras af
Nutzhorn[3] på följande sätt: "I Middelalderen betød ’antiphon’ oprindeligen
Vekselsang mellem to Kor ... saa det hørte egentlig ikke til
Menighedssangen, men var nærmest en Bestanddel af Messesangen.
Antiphoner, der udførtes på nævnte Maade som Vekselsang imellem
Præst och Kor, er efter Luthers Eksempel blevet bibeholdte en
Stund ind i Reformationsperioden, ikke blot i Tyskland, men ogsaa
i Norden." Den nya utvecklingen till verklig församlingssång har
Olaus Petri fullföljt genom att tilldikta två nya strofer, men
"Melodien er stadig blevet brugt baade til Antiphonen og til den svenske
Salme". Vill man se, hur det olika framförandet präglat den
svenska texten, så kan man observera, att str. 1—4 i alla stroferna
ha karaktär af recitativ i jämförelse med körbehandlingen i v. 5—
10. Blott i str. 1 kan man emellertid fördela dessa partier på präst
och församling. I de följande stroferna hvilar motsättningen på
själfva bibelordet: skildringen af änglarnas besök hos herdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
