- Project Runeberg -  Samlaren / Trettionionde årgången. 1918 /
46

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af hans sigill, som jag funnit under ett nedan citeradt bref (1649
19/7), ser man i skölden en bild af Fortuna. Gudinnan i sin
fladdrande färd på klotet var visserligen högst på modet i barockens
gryende konst, men ingen hade bättre rätt än Wivallius att göra
henne till sin skyddsgudinna, på hvilkens bistånd han, om hon
också ofta var honom mindre huld, i längden icke kunnat klaga.

Det var tydligen Wivallius’ närmaste afsikt att bland
Stockholms borgerskap söka det ekonomiska stöd, på hvilket han kunde
svinga sig upp till de förnämas gunst. Stockholm var då en helt
annan stad än nu och genomgick just en brytningsperiod, där
gammalt stred emot nytt. Staden var, kan man i korthet säga, en
stad med ålderdomskrämpor. De gamla medeltida
köpmanssläkterna, som en gång utgjort dess styrka, voro på utdöende, och all
företagsamhet var borta från borgerskapet, hvars främsta
intressen lågo i bevarandet af dess gamla monopol. Pantlåneri och
husjobb behärskade dess ekonomiska lif, och ett annat dekadanssymtom,
som man känner igen från de stora senmedeltida städerna, var det
stora kvinnoöfverskottet. Denna pantlånerörelse sköttes mestadels
af kvinnor, s. k. mäklerskor, som hade ett mycket stort inflytande
och som moirer i sina mörka gränder handterade ödets trådar i
staden. De voro vanligen kända under öknamn; Styfverskan och
Dufverskan (förvrängningarna af Styfvert och Dufva) voro särskildt
bekanta, och deras utmärkta bekantskap hade Wivallius redan
hunnit göra under föregående vistelse i staden. Hos en annan mycket
bekant af dem, den s. k. Nockeby-Brita på Norrmalm, hade han
haft sin tillflykt 1633, då han flytt ur hofrätten, och «där»,
skrifver ett vittne 1637, "drackz alla nätter mäst i Höijerens gård [hon
var gift med en kapten Johan Höijer, nu ute i 30-åriga kriget]
och porten stängder, som Viualius och Olof Tresk sampt Olof
Knutssons stalbröder wetta att beretta, om dee sanningen seija
wela". Hon hade bestått Wivallius med sängkläder och andra
persedlar, som alla visade sig vara stulna från befallningsmannen Erik
Larsson, och till tack för detta har han också författat
försvarsakterna i hennes och hennes medhjälpares processer. Huru detta
tillgick, beskrifver samma vittne: "Lars slachtares hustru läste mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:23:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1918/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free