- Project Runeberg -  Samlaren / Trettionionde årgången. 1918 /
48

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under 1630-talet förde mot holländaren Christian Wuilshuysen, som
arrenderat tullen af kronan. Det var en vidlyftig affär i Wivallius’
stil med stort svängrum för hans advokatoriska förmåga, men faller
före den här skildrade tiden. Vidare var Meurer en sträng
sedernas väktare, och inför en sådan hade Wivallius under sin förra
Stockholmsvistelse brustit i mycket. En notis ur
kämnärsprotokollet 1638 (22/8) talar sitt språk: "Hustru Anna Bruns klagar, att
Walborgh Sigfridsdotter hafuer skelt henne för Vivalli hora.
Walborgh sadhe, at hon plegar komma til hennes man om midnatz tidh
och ropat hennes man ut åtskillige gånger, detta skedde widh
Grinsholm." Och två år tidigare hade Meurer (tankeboken 1636
12/11) anklagat en hofrättsassessor Samuel Kylander för att han
"hafft Wivalli hoora ett halfft åhr uthi sitt hus". Denna hade vid
ett besök i huset födt ett barn, och Kylander hade då förbarmat
sig öfver henne och låtit henne bo kvar i huset, genom hvilken
människovänliga gärning han fick sken öfver sig att vilja beskydda
Wivallius’ umgänge. Andra notiser kunna uppletas. De kasta ett
visst ljus äfven öfver Wivallius’ diktning med dess känslolösa erotik.
I sitt mellanhafvande med Wivallius gjorde Meurer slag genom att
1643 på rådhuset offentligen uppläsa den gamla hofrättsdomen från
1636, att Wivallius vore en oärlig man, hvars namn skulle naglas
vid kåken.

Häremot häfdade Wivallius med styrka, ehuru egentligen utan
framgång, att med fängelsetidens utlöpande hade han försonat sitt
brott och återvunnit sitt medborgerliga förtroende. Den hårda kamp,
som han hade att bestå för sin rehabilitering, förlänade honom ett
visst ideelt skimmer, när han åter och åter i denna kälkborgerliga
miljö påmindes om sitt föregående. Härom skrifver han i en
klients (Lars Abrahamsson) namn 1643:

Så endoch han sielff alltijd är i den wissa tillförsicht, att orsaken till
hans långliga fängelse honom sålunda förlåten bleff, tå han för tu åhr sedan
uthur fängelset nådeligest, förmedelst H:s K: M:ts breff, demitterades och
heem i sitt fädernes[land] igen revocerades, så att ingen honom den samma
mehra förbrå måå, ahnseendes konungzlig pardon, huadh then för krafft
hafuer, helst ibland sine undersåther.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:23:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1918/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free