Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aff honom som den rijkaste löneherren skulle belönat och wedergellit
bliffwa.
Hans Österrik hade emellertid bättre beskyddare än Wivallius,
och främst var det väl hans oumbärliga kunskap i ryska språket,
som gjorde, att han undgick dödsstraffet snarare än den utlofvade
välsignelsen från ofvan, ty äfven han var känd som en ingalunda
tadelfri man.
Emellertid hade Wivallius — förmodligen på samma väg som
skräddaren — skaffat sig en annan vän bland borgerskapet. Det
var förre krögaren och handlanden Tomas Henriksson Ellers, som
en gång varit en förmögen borgare och som ännu ägde två stora
stenhus, det ena nuvarande Skärgårdsgatan 1 och det andra vid
Svartmangatan på en tomt, som nu ingår i Tyska kyrkans område.
Han tillhörde en ansedd borgarsläkt. Hans farfar Tomas Ellers
var en skotte, som via Danzig hade inflyttat till Stockholm vid
midten af 1500-talet (tankeboken 1571 26/2), och fadern Henrik
Ellers († 1603) köpte 1597 huset vid Skärgårdsgatan. Då Tomas
Ellers vid handelsparteringens införande måste besluta sig för
endast ett yrke, valde han efter mycket om och men 1639
kryddkrämarens, men tyckes sedan icke ha gjort någonting. Hans hustru
Anna Hansdotter Dober hade antagit officiellt gästgifveri åren 1640
och 1641, och det är väl troligt, att det var därigenom, som
Wivallius lyckats blifva bekant med den familj, i hvilken han skulle
blifva måg.
När Wivallius gjorde Tomas Ellers bekantskap, befann sig
denne just i en process med en skotsk kapten Petter Ogilbuy om
en silfverkanna och en guldring. Dessa pjäser hade kaptenen
pantsatt hos en mäklerska, hustru Anna Hansdotter, och på hennes
dödsbädd skulle Tomas ha tagit dem som ersättning för ett lån,
som hon hade från en hans myndling. Nu ansåg kaptenen, att han
borde återfå kannan för den hushyra, han hade att fordra af
mäklerskan, och tyckes ha varit förgrymmad öfver att kannan med
hans namn och vapen stod och skyltade på det Ellerska
gästgifveriet (Ogilbuys libell till kämnärsrätten 1641 9/10). Emellertid fick
Ellers genom stadskämnärsrättens utslag 1642 22/1 rätt att behålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
