Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sist följer den traditionella hotelsen, i hvilken Wivallius också
framhåller sitt eget ädelmodiga uppförande:
Ännu kunde iagh wäll haffua upfört åthskillige expenser, som iagh för
hans skulldh ahnvändt haffuer, men iag låter thet till sinom tijdh beståå,
till dess iag förnimmer, med hwadh hans discretion denna wår twist aflöper
och ändas, om han och sigh till sinnes förer och betrachtar, att wij icke så
stort dele och trätte om skräddere lönen som om een hoop förlegat godtz,
som han uppå migh fördt haffuer allt för dyrtt. Huru han och kläderna
för migh arbethat och skurit wäll eller illa gånge han i sitt samweet och
ståår nogsampt till att bewijsa.
Skräddaren förklarade sig emellertid alls icke vilja godkänna
Wivallius’ rekonventioner. På detta svarade han mycket
karakteristiskt (24/10): "Jonas Jönsson will icke bestå mig den ringaste
penning, men jagh kan tänkia, om willie wore landzrett, så kan
iag förmå äwen detsamma." Vid samma tillfälle sökte han också
strö ut misstroende mellan Jonas och hans nye advokat, Wivallius’
förre skrifvare Salomon Petri: "och gånge ewen hans procurator
Salomon Persson i sitt samwet (ty han och på samma tijdh under
min hand war och medh Jonas’ saker gick för rätta emot Michel
Janeken), så kan han medh ingen sanning neeka, at han intet för
sit omak fick, oansedt han sig nu annorledes är betänckt och sig
ifrån mig till honom slaget".
Men när Wivallius öfverräckte sin inlaga till denne stackars
Salomon Petri, tog denne i ett anfall af tillfälligt öfvermod och
kastade skriften på golfvet. Genast var Wivallius färdig att
anklaga honom att därigenom ha missfirmat, icke Wivallius, utan
domstolen, "då däröfver i staden mycket glorieras", och man
tyckes allmänt ha beundrat denna djärfhet mot den fruktade
advokaten. Wivallius fick också sin motståndare bötfälld, men för hans
egen sak blef detta intermezzo utan betydelse.
Liksom vid nästan hvarje rättegångstillfälle fick han också
denna gång slå ett slag för att tysta alla de gamla
syndahistorierna, hvilkas framdragande var en tacksam uppgift för alla hans
motståndare och väl aldrig upphörde att träffa honom. Han
vore nu en man, som protegerades af höga herrar i riksens råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
