Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hos dem hade han haft lättare att vinna framgång, och 1645 hade
han blifvit auditör vid Magnus Gabriel De la Gardies regemente.
Men hvad tjänade det då till att ge sig i ordstrid med en
skräddare: "Hwad han för olijdelige stickordh gifuer, kunne jagh well
til swara, om inför en högl. rett tiente certare conviciis." Honom
skulle han nog ge svar vid mera lämpligt tillfälle. "Jag låter
sådant till een lägligare tijdh och tienligare rum bestå." Men han
såg sig dock nödsakad att tillbakavisa sin vederparts tillmälen i
följande passus, som äfven ger goda upplysningar om hans
dåvarande förhållanden:
Lijkwell hafuer han icke blygdts mig till spott och föracht olijdeligit
taal i staden uthsprijda, lijka som iag för giäld skuld förrymbd wore, där
han doch well wiste, at iag war förobligerat den högwelb. herren, her Clas
Christerson Horn uti någre rettegångzsaker at tiena, och therföre wistades
under tijden på hans N[ådes] gårdar, som iag af H. N:de skrifftelig
witnesbörd wäl bekomma [kan], om så af nöden är, och sedan iag caution för
min person satt och ofuan opå war i cronones tienst kommen, hade iag
skrifftligit förlof af den högwelb. gref Magno Gabriel De la Gardie i tuå
månaders tijdh mine nödigeste ährender hemma i Närkie at uthretta, huillket
när iag bestellt och nu terminen uthe war, instellte iag mig åther säkert
här i Stockholm, uti det hopp, at man större respect tienstone mino gifua
skulle än hans fåfänga prætension. Jag är therhoos boofast, som iagh medh
bref och segeli kan bewijsa, och tiensten allena tillseijer mig meera på ett
åhr tillgiörande än iag mig wet i Swerige skyldig wara. — — — Sedan
han nu wiste, huadh tienst iag fått, och iag ofuan opå min egen gård och
grund igenwunnit och sålunda bofast war, gick han till och uppäggade mot
mig andra medh sigh, som stormade sålunda tillijka medh honom emot mig,
såsom hade the mig och min welferdz uprettelse gerne welat omstöta och
heller seet, at the aldrig af mig betalning fått än som iag i Swerige till
någre redelige nähringsmedell hade komma skolat, förhindrande sålunda min
tienst och reesa, at iag intet fick komma uth till arméen, dijt iag
förordnat war.
För alla dessa förtretligheter fordrade han af skräddaren
offentlig upprättelse: "förmodar iagh och, att dhen högl. rätt dömandes
warder, at han mig och icke iagh honom orett tilfogat".
Denna djärfva begäran kunde dock rätten icke bifalla, och
lyckligt nog för alla skräddare fick Wivallius grundligt orätt, d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
