Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans svärfader fick betala kalaset genom en inteckning i sitt hus,
ty efter domens utfärdande var Wivallius fullkomligt oanträffbar.
Det var omöjligt att mot honom exekvera domen, och Jonas
Jönsson besvärade sig åter inför rådhusrätten, att han (1646 30/3) måst
utlägga 120 daler för att genom stadstjänare och andra söka få rätt
på honom, och något därefter i samma ärende, att han måst betala
dryga postporton till olika platser, för hvilket allt han också ville
ha ersättning.
Nu började för svärfadern Tomas Ellers en mycket
bekymmersam tid. Hans lösegendom kan man bit för bit följa på dess väg
till mäklerskor och fordringsägare, och husen intecknades till
skorstenarna. För att göra sig Wivallius’ och sina egna fordringsägare
kvitt, kommo de då i början af år 1649 öfverens om att sälja huset
på Svartmangatan, som i Tyska kyrkans föreståndare hade rätt
ifriga spekulanter. Köpet gjordes upp, och på försäljningssumman
2,400 riksdaler hade Ellers redan fått betydliga förskott, [1] men för
att allt skulle klareras så mycket raskare, hade man undvikit,
troligen på Wivallius’ initiativ, att i enlighet med stadslagens
föreskrift hembjuda huset åt fränderna, åtminstone dem, som kunde
vara intresserade af att få börda det. En af dessa,
hofrättsassessoren Petrus Dober, svåger med Ellers och äfven på annat sätt
befryndad med honom, uppträdde oförmodadt (1649 28/2) som
bördeman genom att i rätten insätta samma summa, som Ellers
kontraherat med Tyska kyrkan om, och ansåg sig dessutom på grund af
några trassliga arfsbestämmelser, på hvilka det är onödigt att här
ingå, som ägare till halfva huset, hvilket endast skulle vara till
Ellers pantsatt. Denne kunde heller icke visa tillfredsställande
åtkomsthandlingar. I Dober fick Wivallius en motståndare, som var
honom fullt vuxen och som kunde besvara hans latinska citat ur
"kejsarlagen" med om möjligt ännu längre. Dober fick verkligen
(1649 19/3) rättens tillstånd att mot en pantesumma af 750 daler
förvärfva sin pretenderade halfdel och mot en låg värdering inlösa
återstoden. Strax därefter sålde han huset åtskilligt högre till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
