Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyska kyrkan, [1] säkerligen till Wivallius’ stora harm, men fick i
sin tur att göra med andra bördemän.
Det gällde nu att hämnas, men det tyckes äfven för Wivallius
ha varit svårt att hitta på någon angreppspunkt mot Dober. Men
så fick han höra af en ung student Daniel, att Dober hemma hos
sig hade en klocka, ett s. k. "sägareverk", som en gång varit
Tomas Ellers’. En klocka var på denna tid en dyrbar och sällsynt
pjäs, och Wivallius blef genast intresserad för fallet. Af svärfadern
fick han veta, att denne för 16 år sedan fått klockan som pant för
en del varor af en enköpingsbo, att den då var alldeles "ofärdig",
och att Dober, som kommit och fått se den, där den stod på en
sängekrans i Ellers gatubod, tyckes ha fått den och låtit
iståndsätta den genom en landtmätare, som "lät säijaren slå i wår
närwahro, det oss alla då samteliga wäl behagade" (Dober 1649 10/7).
Släktingar emellan hade man icke brytt sig om att göra något
papper om saken. Det halp emellertid icke, och Wivallius hade
fått ett efterlängtadt tillfälle att gripa in. Att beskylla Dober
direkt för att han stulit klockan, vågade han icke, men han hittade
på ett annat sätt att med dess hjälp skandalisera honom.
Wivallius förmådde svärfadern att stämma Dober inför kämnärsrätten
med anhållan, att rätten ville ålägga Dober att dit inleverera
klockan, och eftersom denna tillhörde Ellers, visa, hur den kommit i
Dobers hus. "Orsaken hwij iagh så hårdt står på at få weta,
hwem säijaren ifrån migh staal, är thenna, at iagh fruchtar migh
hafwa någon husstiuff, ty öffuer 500 dalers wärde är migh thees
förutan ifrånstulit, som ingen fremmande haffuer kunnat åtkomma",
låter Wivallius svärfadern säga på sitt försåtligt trovärdiga sätt.
"Thet war wäl 12 åhrs tidh förlupen, före än iag först kunde under
vädret ther med komma, at han segerwärcket hade. Härpå bör han
iu sig förklara och mig hans förklaring see och englefvera, huilket
iag förmodar at mig then ährade rätten icke förwägrar."
Man må icke förtänka Dober, om han blef vredgad. En sådan
försåtlig insinuation var ju liktydig med en anklagelse för stöld,
och i en inlaga till rådhusrätten, där han anmälde Ellers för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
