Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dober begärde än vidare, att rätten skulle undersöka Ellers’
sinnestillstånd, ty han "twiffler och dess föruthan eendeles, om han
Thomas icke kan på något sätt wara förledder eller elliest aff sigh
kommen uthi snillo och förståndh, aff sorgh, motgång och annan
olycko, hwarom lofflige rätten wille noga ransaka. — — —
Att han icke så länge sedan är råkadt och kommin i omgenge
och gemeenskap medh ondt sälskap, allom nogsampt kunnigt;
Illa utstyrt sitt eget barn och dotter emoot slächt och
förwanters goda willia, rådh och samtycke och derigenom på mongehanda
sätt mycket kommit till achters;
Sedan märckeligen och wäll lärdt att bruka allahanda odygder
och okynne, som äro att besmitta och befläcka sigh siälff och
androm, medh hwilka han haffuer icke allenast her antastadt migh,
uthan ock icke förskonat lofflige öffre stadsrätten uthi sina inlagor
i denna högl. konungsl. hofrätt uti saaken steenhuuset angående."
På alla dessa tillvitelser blefvo Wivallius och hans svärfader
icke svarslösa. "Thet han", det är Wivallius’ egen hand, som fört
pennan, och uttalandet är mycket betecknande, "som iag i mine
dagar bort til 27 åhrs tidh så ofta wäl fängnadt och uthan nogon
penningz wedergälningh efter min förmågo godt giordt, nu gör mig
thetta ofwan uppå, står intet at lida. Och särdeles står han
senast in för rätten och sade mig wara i lägerwald. Jag wil icke
swara honom här til, som iag kunde. Kan skee wädret tör wända
sig om, at han moste lofvera och iag seglar fort." Angreppen mot
Wivallius förvånade Ellers, som därför fordrade (23/7) "bewijs hwad
wanfräjdadt folck iagh migh medh inmängdt: ty iagh, Gudh skee
loff, ingen annan haffuer än the[n] af högste öffwerheeten i Swerige
betrott ähr", alltså samma hänvisning, som alla Wivallius’
belackare fingo. Ellers sade sig vidare förundra sig öfver Dobers
uppträdande mot Wivallius, med hvilken denne ofta konverserat och
af hvilken han mottagit goda gärningar. Den traditionella hotelsen
om rekonventionstalan formulerades på följande sätt: "Jagh haffuer
tagit copia aff hans tuchtiga schrifft. Han må wara försäkrat, han
bliffuer honom drygh nogh och han skal haffwa thet i sin egen barm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
