Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
judicij) kan bäst biläggias. Her med gudhi befall adt. Af mit quarteer
dhen 19 Julij 1649.
Herrens notarij
tienstwillige tienare
L. Wivallius.
Gubben tiänar intet i egen person gå ther med. The förifras mot
hwarandra, at han ock kan förlöpa sin egin rätt. Ty bedher iag min herre
wille then gamble mannen excusera.
Innan Wivallius personligen hade hunnit gripa in, hade Ellers
visserligen också blifvit "excuserad", men på ett sätt, som
Wivallius icke tänkt sig. Från Jönköping hade Dober skaffat ett bevis
af en vid transaktionen om klockan närvarande (utdrag ur
Jönköpings tänkebok 1649 31/8), och hårdt trängd och plågad af
samvetsagg hade den mycket pröfvade Ellers bekänt hela saken, att
processen var anlagd för att hämnas, och att det varit Wivallius,
som "hissat dem i hop". För att fullständiga sin triumf fordrade
Dober af sin svåger en offentlig afbön inför borgmästare och råd,
och öfver denna begärde han en skriftlig relation. Den ynkliga
figur, som den olycklige Ellers vid det tillfället gjorde, framgår
bäst af tänkebokens egen framställning:
Eller tillspordes, huru han wille den beskyllning, han för underrätten
assessoren pålagt hafwer, godt göra, all den stund han sielff icke neekar,
att han hadhe seijaren och derföre betallning tillbiudit? Swarade, han
hafwer icke tänkt att beskylla assessoren för något ährerörigt, trodde icke
heller han det så ille skulle uptaga, för sin persoon hafwer han aldrig
wettat, som han icke heller nu weet, medh honom än ähra och gott. Det
något uthi underrätten förelupit wore, som assessoren aggar och förargar,
bedhes han gerna före, berättandes igenom onda menniskior sig till sådant
wara förledd, efter som han een gammall man ähr och låther sigh intala aff
det, som andra honom ingiffua och föreslå. Badh än ytterligare assessoren
wille honom, hwad förelupit ähr, icke tillräckna. Han skulle här effter
aldrig förnimma aff sig något om honom talas, än det som ärligit och gott
ähr. Assessoren swarade här till, att det giorde honom ont, det han Ellertz,
som tillförende hans godhe wän warit haffwer och än medh honom
förswågrat ähr, skulle så illa sig aff obetäncksamma och illwillige menniskior
förleeda låtha, och endoch han borde denne action på det högste emoot
honom driffwa bådhe för stoort förtreet och omkostnad skulld, doch emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
