Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han sine ord med flijtigt aff bediande åtherkallar och uthloffuar sådant aldrigh
mehra yrkia willia, så will han och, der rätten så behagar, detta hans brott
honom tillgifua; förlijktes alltså å bägge sijdher, görandes här på till hwar
andre handsträckning in för rätten.
Därmed hade också för Wivallius det goda förhållandet brustit
till hans svärfader, och denne, hvilken han bragt i ruin, använde
honom icke ens som rättegångsombud i sina senare processer. Sitt
andra hus måste han äfven sälja, och då upprepade Dober sin
manöver vid husaffären med Tyska kyrkan, och när han begrof ett
barn i Storkyrkan 1653 28/11, kunde han, som då kallas "fordom
borgare", icke komma ut med de erforderliga afgifterna. Själf dog
han snart därefter och begrofs 1654 24/2 i sin fäderneärfda graf i
Storkyrkan.
Wivallius dyker väl äfven sedan någon gång upp i Stockholm,
men där bör marken ha bränt under hans fötter. Ett praktiskt
juridiskt resultat medförde en af hans visiter därigenom, att
rådhusrätten med anledning däraf 1652 10/5 fann sig föranlåten att
bestämma, att advokaterna, som alltför gärna retade i hop parterna,
"anten af lefverne eller vittnesbörd" skulle vara väl kända, och för
att få dem att uppträda mera höfviskt skulle man af dem fordra
en "juramentum calumniæ".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
