Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns. Af Gunhild Bergh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Winckelmann som en jämnbörding. Han är medveten om att han ej
är någon direkt afskrifvare, ingen tanklös upprepare. Ehrensvärd
kommer till Winckelmanns skrifter med en rik beläsenhet i
estetik och filosofi och med en ingalunda obetydlig kännedom om såväl
modern som äldre konst. Det är ett faktum, som ej får förgätas.
I intet fall framträder denna Ehrensvärds egenskap af på en
gång lärjunge och själfständig estetiker så klart som i fråga om hans
behandling af idealproblemet. Detta problem, gammalt som konsten
själf, är det centrala i de flesta estetiska system, och är det också
i Ehrensvärds. Han diskuterar det redan i sina bref från Rom och
i de utkast han där gör, han dryftar det i sina tryckta verk, och
han återkommer ständigt därtill i de fragment, hvilka han skrifver
under de aderton år han går i Sverige och fryser och längtar tillbaka
till Italien och hvilka mestadels äro förklaringar och tillägg till de
äldre arbetena. Ehrensvärds åsikter strida i mer än ett afseende
mot Winckelmanns. Och dock voro de dem förutan i sin nuvarande
formulering otänkbara. Det torde knappt behöfva tilläggas, att
detta problem ej är det enda, där Winckelmanns inflytande kan
spåras, men det är det, där bägges karakteristika tydligast träda
i dagen.
Winckelmann indelar imitationen af naturen i två slag. Han
skrifver i sitt första arbete, Gedanken über die Nachahmung der
griechischen Werke in der Malerei und Bildhauerkunst: "Die
Nachahmung des Sehönen der Natur ist entweder auf einen
einzelnen Vorwurf gerichtet, oder sie sammtet die Bemerkungen aus
verschiedenen einzelnen, und bringet sie in Eines. Jenes heisst eine
ähnliche Copie, ein Porträt machen; es ist der Weg zu
holländischen Formen und Figuren. Dieses aber ist der Weg zum
allgemeinen Sehönen und zu idealischen Bildern desselben; und derselbe
ist es, den die Griechen genommen haben."[1]
I sitt hufvudverk, Geschichte der Kunst des Altertums, säger
han några år senare: "Die Bildung der Schönheit ist entweder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
