Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns. Af Gunhild Bergh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Gunhild Bergh
was der innere feinere Sinn, welcher von allen Absichten geläutert
sein soll, um des Schönen willen selbstT empfindet.ul
I sina bästa verk framställde grekerna gestalter, som icke
blott sakna hvarje personligt kännetecken, men hvilka liksom
genom eld renats från materien, befriats från allt, som tyder på
mänsklig svaghet och mänskliga behof, gestalter, hvilka, som
Winckelmann uttrycker det "Hullen und Einkleidungen bios
den-kender Geister und himmlischer Kräfte zu sein scheinen".2
Det är konstnärens förmåga att försinnliga idén, som för
Winckelmann ger verket betydelse. Trots att han kallat formen
konstnärens hufvudafsikt, är dock det han själf i sina analyser först
och främst söker, det innehåll som formen är uttryck för.
Man kan följa hans tankegång i ett intressant uttalande i
Ge-schichte der Kunst. I dess elfte bok gör Winckelmann en jämförelse
mellan några antika konstverk, den borgesiske fäktaren, Laokoon,
Herkulestorson öch Apollo di Belvedere. De tre sistnämnda stå
högre än det första. Winckelmann liknar dem vid en sublim
hjältedikt, som genom sannolikheten höjts öfver sanningen till det
underbaras värld. Den borgesiske fäktaren däremot är som historien,
man möter där sanningen, om också berättad i de utsöktaste ord.
Fäktarens ansikte visar nämligen tydligt, att konstnären arbetat
efter en bestämd modell, det tillhör en människa, som ej längre
står i blomman af sin ålder, och det bär spår af ett lif, härdadt af
möda och arbete.3
Torson och Apollo äro helt idealiska. Winckelmann söker i
sina beskrifningar af dessa visa, hur konstnärens sldoç betingar
hvarje enskilt drag. Först då man själf upplefvat hans vision,
förstår man verkets skönhet.
Herkulestorson afser att skildra den gudomliggjorde hjälten.
Dess mästare har alltså gått längre än skalderna. Desse besjunga
Herkules blott som hjälte, statyn visar oss honom "in einer
ver-götterten Gestalt, und mit einem gleichsam unsterblichen Leibe".
1 A. ed. IV, 47 ff., I, 245.
2 A. ed. IV, 124.
8 A. ed. VI, 227.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
