Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns. Af Gunhild Bergh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 Gunhild Bergh <
digt Idealt Hvad konstnärer så kallat".1 Det har redan visats att
klassicismen önskar formell korrekthet, att dess ledande princip är
förnuftet, Hvad Ehrensvärd åsyftar med det "sant Ideala", "den
stora Sanningen" är ett återförande från den tillfälliga naturbilden
till dess konstituerande element. "Sant", säger han, "kallas den
stora Mathematiqven och är den fullkomlighet då en sak i naturen
fullbordas utan hinder till sitt ändamål, ett Träd ämnat af sin natur
till rakt växer krokigt är naturens historiska sanning, men det är
intet ett sant att naturen ämnat detta Träd krokigt, det sanna är att
Träd af detta slaget skall vara ett rakt Träd. Detta är grundvaln
till en stor Smak."2 För att kunna frambringa ett idealt verk, får
konstnären ej stanna vid den isolerade företeelsen, Han måste se
den i samband med det släkte hvartill den hör. Han skall skildra
det eviga, icke det växlande tillfälliga, han skall gifva det
väsentliga, icke virrvarret af detaljer. Han skall söka efter lagarna för
hvarje ting och skapa med ledning af dessa lagar. Söker han blott
natursanning, förnedrar han konsten och blir osann.
I stället för klassicismen närmar sig Ehrensvärd den estetik,
som inaugurerats af Shaftesbury. Äfven Shaftesbury betraktar
naturen som en stor, harmonisk enhet, där hvarje del står i beroende
af den andra, och där alla arbeta till samma mål. Med andra ord
en organism. Denna organism är alltså som helhet taget fulländad.
Att vi ej finna den så, beror på att vår syn är begränsad. Äfven
Shaftesbury förklarar, att det vi kalla rubbningar i naturens
ordning beror på lagar lika nödvändiga som de andra.
Let us not therefore wonder if by earthquakes, storms, pestilential
blasts, nether or upper fires, or floods, the animal kinds are oft afflicted,
and whole species perhaps involved at once in common ruin; but much less
let us account it stränge if either by outward shock, or some interiör
wound from hostile matter, particular animals are deformed even in their
first conception, when the disease invades the seats of generation, and
semi-nal parts are injured and obstructed in their accurate labours. ’Tis then
1 Philosophie om Fria Konster Första Stycket.
2 Mskr. Tosterups arkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
