- Project Runeberg -  Samlaren / Trettionionde årgången. 1918 /
185

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns. Af Gunhild Bergh.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns 185

den uppfattningen, som ligger bakom den så ofta citerade, men
kanske ej alltid rätt förstådda aforismen: "Antiken har haft smak,
och vi ha sökt smak".1

Det är också den uppfattningen, som förklarar Ehrensvärds
definition af ideal stil. Han bestämmer ideal stil först som den
"naiva härmningen af så väl de friska yttre organer, som de inre
friska organers verkningar", och förklarar sedan sin mening
ytterligare i följande ord: "Ideala stylen är således den, som har intet
prunk eller låghet i stort, och intet låghet eller prunk i smått, som
visar naturen, der hon skall vara och intet der hon är, som i
expressioner visar mognad och återhåll, som har det innerliga af
allting och som ger en allvarsam och älskansvärd känsla för
naturen".2

I sin "Jemförelse emellan Ehrensvärd och Winckelmann såsom
konstfilosofer", säger Ljunggren med anledning af dessa definitioner:
"Liksom denne [d. v. s. Winckelmann], säger äfven Ehrensvärd
att konstnären skall välja det vackra och sammanfoga det; men de
valda delarnes ’härmande’ och sammanfogande skall ske med
naivitet, det är, de af konstnärerna ’hopletade’ delarne skola omformas
i fantasiens smältugn, under det konstnären är innerligt hänförd
och genomträngd af det innehåll som han vill gifva gestalt, ’har
känsla af det han gör’. Härur framgår då icke ett af olika delar
hopfogadt, utan ett med ens helgjutet verk, som ’har det
innerliga’ af det framställda tinget och gifver dess väsende. Uti en
sådan ideal gestalt finnes intet som är beräknadt på en blott yttre
sinnlig verkan (’intet prunk’), och intet som påminner om en rå
naturhärmning (’ingen låghet’); naturen är sådan som hon i sin
renhet skulle vara, icke såsom hon i verkligheten visar sig,
grumlad af ’händelser och förfång’."3

Ljunggren utgår i denna tolkning från att Ehrensvärd definierat
"naivetet" som "det innerliga" — — — "det är just det, som
sätter smak i friska naturens afskildrande och låghet i den sjuka:

1 A. ed. s. 3.

2 A. ed. s. 71 f.

3 Sv. akad. handl XXIX, Sthlm 1757, s. 49 .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:23:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1918/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free