Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ragnar Ekholm, Folksaga och folkvisa i Almquists diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folksaga och folkvisa i Almquists diktning 3
en inre känsla att de utgjorde den fagraste blomman i riket:
. .. Bonden bibehöll sitt faderliga hems råa väsen, men blickade
likväl på de adliga slägterna såsom på sin egen förfining, sin
blomstring och sin tillhörighet, emedan dessa slägter, utgångne ur det
bondiska skötet, ej ännu genom Frälsehemmansinrättningen och
Rusttjensten m. m. trädt derur, ej ännu kommit att stå i kamp
mot sitt eget ursprung, såsom sedan skett." (Hermitaget s. 18).
Denna uppfattning af de olika folkklassernas förhållande till
hvarandra under den tidigare medeltiden är f. ö. fullständigt
öfverensstämmande med den Geijer uttalar i inledningen till Folkvisorna —
Geijer låter dock detta oskuldsfulla tillstånd räcka ända fram till
Magnus Eriksson — och erinrar t. o. m. i uttryckssättet direkt om
föregångaren.1 För Geijer var detta demokratiska drag i
samhällsskicket förklaringsgrunden till att intet ståndshat tog sig uttryck
folkvisorna, och detta åter sammanhänger med hans åsikter om
folkdiktningens genesis. *
Redan Herder, hvars uppfattning af den primitiva diktningen
varit af utomordentlig betydelse för nyromantikens teorier, talar
om de engelska romanserna som "in vollem Kreise des Volkes
ent-sprungen" (Von Ähnlichkeit der mittlern englischen und deutschen
Dichtkunst. Sämmtl. Werke, ed. Suphan, 9 s. 531) och betonar,
att den medeltida poesien sträckte sig övom Kaiser zum Bürger,
vom Handwerker bis zum Fursten" (Företalet till Volkslieder,
zwei-ter Theil. Sämmtl. Werke, 25 s. 323). k. W. Schlegel förklarade
i sin uppsats om Bürger, att de gamla romanserna voro
författade bland folket, ja, hela folket vore i viss mån deras diktare
(Werke, 8 s. 80). Till denna uppfattning om folkets stora massa
som skapare af folkdikterna slöt sig Atterbom i sitt förord till
Nordmansharpan. Folkvisorna vore inga konstprodukter, de bure
icke prägeln af enskilda författare. De vore "blott och bart folk-
1 Geijer, Ini. till Sv. Folkv. s. XLII: Folkvisorna äro diktade i »tider dá
ännu ej stånden trädt i någon fientlig motsats mot hvarandra, då ännu Adeln
till större delen var blott naturlig, eller bestod i den naturliga glans, som
stora förfäder och en genom dem till förmögenhet och anseende försäkrad
borgerlig existens gifva före alla privilegier, då den således ännu tillhörde
folket och af det betraktades såsom sin egen blomma och härlighet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
