Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ragnar Ekholm, Folksaga och folkvisa i Almquists diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Ragnar Ekholm
dikter, melodier framqvällda omedelbart ur folklynnet" (s. XIX).
I motsats till denna hyperromantiska åskådning, som uppenbarligen
utgår från den bekanta föreställningen om en folksjäl, hvars
förnämsta och gripbara uttryck folkets diktning utgör, * står
Hammarskölds uppfattning, I direkt opposition mot Atterbom framhöll han
i sin recension af Nordmansharpan {Svensk Lit.-Tidn. 1816 n:r
13, sp. 193 ff.) att de poetiska produkter, allmogen sjunger, icke
äro "ur dess sköte ursprungna". I Svenska Vitterheten
framlägger han mera utförligt sin åsikt. Folkvisorna skildra
riddarlifvet och dess seder, och detta är ett ojäfaktigt bevis för att de
uppstått hos adeln. Först på 1500-talet och särskildt under Johan
III:s tid, då hatet till katolicismen äfven medverkade till att skapa
ett visst förakt för den äldre diktningen, började de högre stånden
bortlägga de gamla riddarkvädena, som sedan bibehöllo sig hos
allmogen (a. a. s. 20). Geijer intar närmast en mellanståndpunkt.
A ena sidan anser han visorna härstamma från en tid, då blott den
nationella individualiteten framträdde, men den enskilda ännu var
så outvecklad, "att ett helt folk söng som en man" (Ini. s. X). A
andra sidan kunde han ej blunda för, att ämnena i folkvisorna i
regel tillhörde de högre ståndens lif, hvilket afgjordt tydde på, att
de äfven där uppkommit (a. a. s. XLII). Som ofvan antydts, sökte
lian förena dessa båda uppfattningar genom en hänvisning till att
folkklasserna vid tiden för visornas uppkomst voro så föga skilda
från hvarandra.
Hvad Almquist beträffar, är hans uppfattning om folkdiktens
uppkomst, sådan den framträder i Bihang till Harald Eystensons
Saga (hdskr. från 1816 i Nord. Mus. Se Lamm, a. a. s. 99 ff.)
afgjordt atterbomsk. Han talar här om folkvisorna såsom "de
Poemer, som, under namn af Folkvisor, varit en direkt product af
Folkets poetiska ande och verkliga Tro (så länge Folket hade
sådan d. v. s. i medeltiden);" "dessa utgjorde", fortsätter han, "på
sin tid Europas egentliga och egendomliga Poesi, alldeles på samma
1 Det heter senare i Atterboms förord, att »andan af ett folks litteratur
klarast framlyser i ändan af ett folks poesi, emedan denna är national-själens
omedelbara uttryck» (s. El V f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
