Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ragnar Ekholm, Folksaga och folkvisa i Almquists diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folksaga och folkvisa i Almquists diktning 7
"neml. i anseende lill deras inre lif, äro dessa romantiska poesier
[folkvisorna] ännu för oss egendomliga, ty Religionen, som är
hufvudet såväl i hela Bildningen som i Poesien, är uti dem lika, som
för oss, neml. Christet, men deras Costum, hvilken är ridderlig (i
sin utsträcktaste bemärkelse), skiljer dem från oss." Om den
bondan ekdot (= folksaga), Henrik Löwenstierna i Inledningen till
Cypressen berättat, och om liknande andra sagor heter det:
"Barnens egen fantasi plär skåda i dem en skönhet, som ej synes
i sjelfva historien, ehuru dessa likväl måste medgifvas ega den
besynnerliga förmågan att kunna i den afhörandes själ förvandlas till
ofta djupt behagliga utsigter och taflor, hvilka man förgäfves söker
i sjelfva historiens ord." Denna folksagornas och folkvisornas
egenskap att utgöra en äkta romantisk diktning är det också med
all sannolikhet, som förlänat dem den roll, de spela i Almquists
stora undervisningsprogram, förslaget till Manhemsförbundets
organisation. De uppträda här i läsningen för sjätte graden. I de
föregående graderna gick uppfostran ännu ut på den rent fysiska
utvecklingen och bakgrunden utgjordes af den nordiska asaläran.
Här, i sjätte graden, börjar man däremot inse den fysiska kraftens
otillräcklighet, här "brytes förbundets stråle i en nyriktning"
(s. 52), adepten vänder sig till något högre, det andliga och ideella,
och därmed inträder den kristna romantiken. Den läsning, som nu
anbefalles, skall därför bilda Manhemsbroderns sinne i den nya,
kristligt-romantiska stämningen. Härtill lämpa sig bl. a. "Christna
Folksagor", och i sången vänder man sig till medeltidens folkvisor,
hvilka "fortsätta genom det öfriga af Förbundet sin renande
inflytelse". I detta sammanhang ger Almquist en karakteristik af
musiken i folkvisan, som är af ett visst intresse. Han har förut
utvecklat sitt begrepp om det komiska och det tragiska.
Munterheten i komedien ligger blott på ytan, under löjligheterna hvilar en
grundfärg af allvar och fasa. Tvärtom bär tragedien "blott
drägten af sorg". Hvarje människa, som beslutit att sträfva uppåt,
måste genomgå en kamp, för att hon sedan må lefva i "Helhet,
Helsa, Salighet". Denna strid är enligt Almquist det sant tragiska.
I anslutning till detta resonemang förklarar han folkvisans musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
