Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ragnar Ekholm, Folksaga och folkvisa i Almquists diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Ragnar Ekholm
vara tragisk. Den som är van vid den högre musiken, finner i
början dessa melodier alltför nedslående och svårmodiga. "Dock,
ve den, som förgriper sig på denna höga enfald! Bakom den mjuka
häcken sitter en ung Jätte, färdig till hämnd öfver den, som med
oskär hand griper häckens blommor, och hånar dem." Hos folket
själft är folkvisan "en rask, ren, herrlig, genomgripande ton: from
utan pjunk, stark utan fräckhet, ganska organiskt bildad, och
derföre alldrig konstlad". Almquist antyder till sist äfven dess
romantiska tycke, då han säger, att "der höres någonting på djupet".
Det är äfven ur en annan synpunkt betecknande, att Almquist
tar upp folkdikten till lektyr i Manhemsförbundet. Hans
organisationsförslag afsåg att åstadkomma en verkligt nationell uppfostran
— på svenskhetens grund skulle bildningen byggas. Både
Atterbom och Geijer hade starkt framhäft folkdiktningens nationella
karaktär. Den förre hade tagit denna till utgångspunkt för ett af
sina anfall mot den gamla skolan och förklarat, att hela den
svenska litteraturen efter medeltiden, möjligen med undantag för
Stjernhjelm och Bellman, hade stått helt och hållet utanför den
nationella utvecklingen, och att det egentligen blott vore i de bättre af
allmogens sånger, som man kunde återfinna den från forn- och
medeltiden ärfda svenska andan (Förord till Nordmansharpan s.
XXXIIL). Geijer hade uttalat liknande tankar (Ini. till Sv.
Folkvisor, s. L f.). Också Almquist hade i sitt föredrag i
Manhemsförbundet 1816, där han kraftigt vände sig mot både den "tyska"
och den "franska" poesien i Sverige, framhållit folkvisorna såsom
"äkta svenska poesier". När det därför nu gällde att för
Manhems-förbundets högre grader föreslå en läsning, som både var
kristligt-romantisk och nationellt svensk, låg det alltså nära till hands att
vända sig till folkvisa och folksaga.
Den nationella, allmänt-medborgerliga bildning, Almquist ifrar
för i Manhemsboken, ville han som bekant till slut anknyta till
allmogelifvet. I det allmänna lefnadssättet skulle förenas bondens
verklighetssinne och den bildades idealism. I skriften om de
gamles och nyares vitterhet blir ju också hans litterära program
förening af yttre och inre, af realism och idealism. Måhända såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>