Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ragnar Ekholm, Folksaga och folkvisa i Almquists diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Kagnar Ekholm
I nyromantikens ifriga sträfvan efter en ny mytologi, som
kunde ersätta den gamla klassiska, deltog äfven Almquist (Lamm,
a. a. s. 100 f,). Som bekant hade på vissa håll folkdiktningen
tagits upp just i detta syfte, och särskildt hade man betjänat sig af
den rika elementarmytologi med älfvor, näckar, hafsfruar,
skogsjungfrur o. s. v., som folkvisorna erbjuda — jag behöfver endast
erinra om så typiska nyromantiska ballader som Hammarskölds
Ljungby horn, Afzelius’ Necken och Hedborns Stjernarpa fiskare.
Almquist ställer sig, som Lamm (loc. cit.) antyder, skeptisk mot
att upptaga mytologiska element ur folkdiktningen, ehuru han
erkänner att denna mytologi äger vissa företräden framför andra
nykonstruerade. "Det andligas ingripande uti det världsliga" är i
folkvisorna "renare flutet utur Christendomen och omfattadt af
verklig folktro" än i nyare arbeten med kristen mytologi, men det
andliga är dock där ännu dunkelt och "blott på afstånd verkande".
I detta afseende står hellenismens, nordens och österlandets
mytologi framför den medeltida folkdiktningens, trots att kristendomen
dock står högt öfver all annan religion. Förklaringen är denna:
"Deri som skådar, att Christendomen sjelf, under Romantikens
tidehvarf, äfven för dem; hvars fullständiga Lif och verkliga Tro den
utgjorde, var så dunkel och endast på afstånd verkande, den skall
ej undra, om denna Tids Sånger, i ett troget Echo af den ande,
som öfver densamma hvilade, äfven altid drogo ett flor öfver den
spegel, hvarutur de läto det andliga framskymta. Men ehuru detta
då och alt sedan, såsom Christendomen gått i sjunkande ej kunde
vara annorlunda; så har dock ofta det mägtiga Behofvet visat sig,
att få det andliga renare, ljusare och fullständigare prononceradt.
Phænomenet häraf visar sig ganska märkvärdigt i våra s. k.
Barnsagor." Trots dessa uttalanden träffar man dock i Almquists
produktion antydningar om en mytologi, som närmar sig
folkdiktningens. I Rosaura och Cypressen är bergtagningsmotivet begagnadt, i
Guldfogel i Paradis införes Hafsfrun, i Sigtuna Saga uppträder Näcken.
Beträffande de ämnen, den medeltida sagan och visan rörde
sig med, understryker Almquist deras historiska karaktär. Sagorna
förklarar han i Hermitaget (s. 113) ofta ha bevarat "minnet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
