Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ragnar Ekholm, Folksaga och folkvisa i Almquists diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Ragnar Ekholm
Kinder und Hausmärchen, dels från bibeln, dels äfven från en saga
af Gabrielle de Villeneuve. Han påpekar en del drag i skriften,
hvilka enligt hans mening icke äro folkliga och icke lätt kunna
förklaras, om icke Almquist är den verklige författaren. Vidare
framhåller Lysander, att den version af sagan, hvilken intogs i en
senare upplaga af den grimmska samlingen efter redogörelse af von
Schröter icke är något annat än en bearbetning af referatet af Grå
Kappan i Svensk Litteraturtidning (1819, n:r 7),1 och att Schröters
uppgift, att han upptecknat den efter muntlig tradition i
Östergötland, alltså icke är trovärdig.
I själfva hufvudfrågan torde Lysander ha rätt. Almquist har
med upptagande af mycket betydande element från folksagan
författat en ny saga. Af denna trycktes ett flertal upplagor (i
J. A. Almquists Almquistiana upptagas 27), C. J. Lenström tog
med den i sin samling "Folksagor för gamla och unga", likaså
P. O. Bæckström i "Svenska Folkböcker" — den senare dock
med några lätta stilistiska ändringar. Detta har gifvetvis gjort,
att sagan blifvit spridd bland allmogen, och den har äfven senare
upptecknats ur folkmun. En uppteckning i Bondesons
"Historiegubbar på Dal" ansluter sig så nära till trycket, att det
förefaller att ha varit berättaren bekant. Detta är f. ö. den enda
uppteckning från rikssvenskt område, jag känner till.
Uppteckningarna från Finland äro däremot flera. De lokalisera sig dock
till ett jämförelsevis inskränkt område, Ekenäs landsförsamling,2
1 Att detta referat, som Lysander uppger, har Palmblad till auktor, är
naturligtvis icke säkert. Det är väl icke alldeles omöjligt, att von Schröter
själf gjort det. Han intresserade sig för folklig diktning och recenserade ju
några månader senare, som Lysander påpekar, i samma tidning
Hammarskölds och Imnelius’ »Svenska folksagor». I detta sammanhang kan det
påpekas, att den vidlyftiga utredning, som Lysander gör för att visa, att
Schröter missuppfattat Almquist, då han i sitt återberättande at" sagan på tyska
gjort prinsessan stum, knappast träffat det rätta. Prinsessans stumhet är
nödvändig för händelseutvecklingen. Hon skulle ju annars för sin gemål kunna
tala om, på hvad sätt hennes barn försvinna. Läser man igenom GråKappan
utan att alltför starkt pressa ordalydelsen på de för denna fråga viktiga
punkterna, finner man också, att Almquist tydligen så menat.
2 Referat af denna uppteckning i Finlands svenska folkdiktning I A: 1
(Skrifter utg. af Sv. litt.-sällsk. i Finland 132) s. 231 f. — En fullständig afskrift
har godhetsfullt tillställts mig af dr Oskar Plackman i Helsingfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
