Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ragnar Ekholm, Folksaga och folkvisa i Almquists diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folksaga och folkvisa i Almquists diktning 13
Karis och Ingå socknar,1 samtliga liggande i västra Nyland. Mera
isolerad är en uppteckning på finska från Siikais i Satakunta. Af
dessa står sagan från Ekenäs i ett mycket starkt beroende af
Almquists folkbok med rena reminiscenser därifrån både i namn
(prinsessan heter Jugunda), uttryck och tankegång, under det att
versionerna från Karis och Ingå uppenbarligen genom flera muntliga
mellanled gå tillbaka till den. Båda dessa senare varianter ha så
att säga skalat af flera af de typiskt Almquistska dragen och
därigenom fått en betydligt mera äkta folklig prägel. Hufvudtanken
hos Almquist, att någon af en och samma person på en gång kan
vara både hatad och älskad, — ett tankeproblem, som Lysander
med full rätt anser vara främmande för fornsagan — har den
folkliga traditionen ej förmått bibehålla. Prinsessan har här icke som
i Almquists saga i sina drömmar skådat Rosimandro, upptändts af
kärlek till honom eller vigts vid honom. I Karis-sagan gör ej
heller den ur sin förtrollning befriade prinsen något anspråk på
prinsessan. Tvärtom heter det, att hennes man tog henne till
nåder igen, eftersom hon befunnits oskyldig till barnamord. I
uppteckningen från Ingå däremot kvarstår en rest af Almquists
tankegång. Där ger den till prins återförvandlade gråkappan
prinsessans gemål att välja på att få sina barn tillbaka eller behålla
prinsessan. Han väljer det förra, och prinsessan blir den befriade
prinsens hustru. Så sker också i den finska versionen från Siikais.2
Sagans ursprungliga slut har sålunda klyfts, och en sådan
klyfning-är i och för sig en antydan om, att här icke föreligger någon
verklig folksaga.
1 Referat af dessa i a. a. s. 229 ff. Karisversionen i Nyländska folksagor
ordnade af G. A. Äberg {Nyland II), n;r 227. Ingåversionen i Nyländska
folksagor och -sägner ordnade af A. Allardt och S. Pecklén {Nyland VI), n:r 120.
2 Af denna har dr Oskar Hackman välvilligt lämnat mig referat. Då det
möjligen kan vara af intresse att se huru sagan förändrats, när den kommit
öfver på finsk botten, meddelas här detta: »En prins, förtrollad af en häxa,
måste svepa sig i hennes gråa kappa (harmaatakki). Grannkungens yngsta
dotter söker honom, han för henne till en håla, hans bostad. Emot förbud
tittar hon i en lucka, måste återvända hem. Hon gifter sig med en annan
kung. Af hämndlystnad röfvar den förtrollade prinsen hennes barn och
stryker blod på hennes mun. På afrättningsplatsen ger han sig tillkänna, befriar
henne, återlämnar barnen och gifter sig med henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
